söndag, augusti 31, 2008

Med ett ben i varje värld

Eftersom jag inte visste hur jag skulle skriva ett inlägg med mina tankar på bästa sätt denna gången, så har jag bara låtit mina tankar föras till tangentbordet utan att tänka!

Det känns som om tiden är inne. För att bestämma mig om jag ska gå hela vägen med min läggning. Jag står med ena benet i varje värld just nu, men hur lång tid kan det fortsätta?
Jag håller mig för mig själv mer och mer. För att mina föräldrar inte ska märka. Men hur länge orkar jag hålla på så? Detta måste ta slut!
Men jag vet att jag inte kan berätta för dom, aldrig. Och jag vet inte om jag verkligen orkar
bryta kontakten med min familj igen. Det känns om jag står ensam med mina tankar, även om mina vänner försöker stötta mig och säger att det enda jag kan göra är att dra där ifrån.
Men det är ingen som förstår att jag inte vågar, det är ändå min familj. Jag kan inte vara så egoistisk och bara lämna dom, eller kan jag? Jag hatar att jag är flata samtidigt som jag älskar det. Jag vill kunna gå hand i hand med min framtida flickvän, jag vill kunna ta med henne hem till mina föräldrar och visa upp henne stolt, jag skulle vilja ta med henne på nästa släktträff och presentera henne glatt för alla – Detta är… Min flickvän! Vad skulle hända då?
Jag är rädd för det val jag snart måste göra samtidigt som min styrka börjar sjunka!
Orkar jag?
Jag önskar att jag inte vore flata, jag önskar jag kunde vara som dom, troende muslim och gifta mig med en kille och få ett halvt dussin barn.

"Anonym"

En lördagskväll på Gretas

Hej alla hetro, gays, bi, trans, unga som gamla!

Jag var på Gretas en lördagkväll/natt för inte så längesen. Det var första gången på ganska lång tid jag var där. Jag gick in med självsäkra steg med min nära vän som är hetro. Lite små berusade så kände jag att nu jävlar ska jag hitta hon med stort H. Hon som får min värd att gunga, hon som får mig å le, hon som gör att det känns möjligt att gå ner till ica osminkad med gamla slitna jeans och linne för att så länge hon är vid min sida så känns det bra. Vart ska jag annas hitta min jämlike om inte på Gretas? Jag som flata som lever ett väldigt hetrosexuellt liv med hetrosexuella kompisar och hetrosexuellnorm inom familjen, vart ska jag hitta henne? Har ju väldigt få gay kompisar, så matchmaking är pasé för min del. Jag har dock alltid tyckt att Gretas = köttmarknad. Där är man för att ragga, one night stand men inget mer. Leka rövare för en kväll!
Men just den kvällen, bestämde jag mig för att nu jävlar så ska jag hitta henne!

Med varsin öl i handen så blickade min blick runt, medans jag tänkte:
- Nej, hon var inte min typ.
- Nej, hon var för lång.
- Nej, hon var för kort.
- Nej, hon är blond.
- Nej, hon är mörkhårig.

Vi gick mot dansgolvet och dansade loss, när Dj´n bytte till en dålig låt så gick vi ut för att röka. Min kompis var lite små deppig, så jag frågade varför är det så? Jo, hon som hetro tycker att det är väldigt svårt att hitta Han, som får hennes värld att gunga. Hon tyckte att det var lättare för oss gay att hitta någon. Hetrosexuella har tusen olika ställen att gå på, för att leta. Jag som homosexuell har knappt ett ställe. Jag vet vart jag ska vara för att träffa henne. Just då insåg jag att det är aldrig säkert vare sig man är hetro, hbt, ung eller gamal att man träffar någon. Man vet aldrig när sker! Vare sig man är på Mc Donalds, statoil, rockbaren eller på Gretas. När det sker så sker det.
Jag lyckas alltid tänka emot mig själv och att det verkar lättare och bli kär osv för alla andra.
Alla andra har lyckats både få sitt hjärta krossat och krossa någon annans. Jag har fått mitt hjärta krossat, av Hon! Men sen var det stopp. Sen så var jag å lekte rövare varje kväll istället. Nu då? Nu när jag väl vill bli kär, och känna lyckan då inträffar det inte!
Får man bara x antal chanser att bli kär? Jag vet inte! Men jag har iaf bestämt mig att nu ska jag sluta leta under varje sten, jag ska låta kärleken komma till mig! Och jag ska få gå till Ica osminkad med hennes hand i min!

Åh, nej jag hittade inte Henne på Gretas den kvällen! Istället åkte jag hem till min kompis och kröp ner under hennes täcke och somna efter tre sekunder! (Inte så konstigt kanske, eftersom jag verkar rata alla. Dumt nog!)

"Anonym"

Sveriges bloggarmé