Är gräset är grönare på andra planhalvan

Den nya gästbloggaren heter Manuela, är 27 år och en av författarna till boken 'Är du med i gaymet?'. Hon frilansar som krönikör åt hanky.se, marilyn.nu och Queerportalen.se. Hon är även toppbloggare på hanky: Den där Manuela.

Här följer hennes inlägg.


Jag kan inte ens räkna alla de gånger mina heterosexuella vänner med en trött suck önskat att de också spelade på vår planhalva. De har någon märklig bild av hur lätt allting skulle bli då. Man skulle shoppa, måla varandras naglar och prata hela dagarna med någon som faktiskt förstår. Visst, jag är helt nöjd med att vara flata, men verkligheten ser ju oftast inte ut så.

Sätt upp en kamera hemma hos mig och min flickvän när vi synkar vår pms och jag lovar att ingen längre önskar att de var flator. Inte ens nagellacksmålandet är charmigt, vilket i och för sig kan bero på att min flickvän brukar fälla kommentarer som ”Det ser ut som en 3-åring har målat dina naglar” och ”Du kunde väl inte ens måla innanför strecken i dina målarböcker när du var liten?”, när jag nyss målat naglarna.

När hon har tagit den sista tampongen eller slarvat bort kajalpennan så skickar man en avundsjuk tanke till alla heterosexuella tjejer som i alla fall får ha sina prylar i fred. Självklart överväger fördelarna, men det är knappast ett ständigt hallelujamoment att vara flata!

Med ett ben i varje värld

Eftersom jag inte visste hur jag skulle skriva ett inlägg med mina tankar på bästa sätt denna gången, så har jag bara låtit mina tankar föras till tangentbordet utan att tänka!

Det känns som om tiden är inne. För att bestämma mig om jag ska gå hela vägen med min läggning. Jag står med ena benet i varje värld just nu, men hur lång tid kan det fortsätta?
Jag håller mig för mig själv mer och mer. För att mina föräldrar inte ska märka. Men hur länge orkar jag hålla på så? Detta måste ta slut!
Men jag vet att jag inte kan berätta för dom, aldrig. Och jag vet inte om jag verkligen orkar
bryta kontakten med min familj igen. Det känns om jag står ensam med mina tankar, även om mina vänner försöker stötta mig och säger att det enda jag kan göra är att dra där ifrån.
Men det är ingen som förstår att jag inte vågar, det är ändå min familj. Jag kan inte vara så egoistisk och bara lämna dom, eller kan jag? Jag hatar att jag är flata samtidigt som jag älskar det. Jag vill kunna gå hand i hand med min framtida flickvän, jag vill kunna ta med henne hem till mina föräldrar och visa upp henne stolt, jag skulle vilja ta med henne på nästa släktträff och presentera henne glatt för alla – Detta är… Min flickvän! Vad skulle hända då?
Jag är rädd för det val jag snart måste göra samtidigt som min styrka börjar sjunka!
Orkar jag?
Jag önskar att jag inte vore flata, jag önskar jag kunde vara som dom, troende muslim och gifta mig med en kille och få ett halvt dussin barn.

"Anonym"

En lördagskväll på Gretas

Hej alla hetro, gays, bi, trans, unga som gamla!

Jag var på Gretas en lördagkväll/natt för inte så längesen. Det var första gången på ganska lång tid jag var där. Jag gick in med självsäkra steg med min nära vän som är hetro. Lite små berusade så kände jag att nu jävlar ska jag hitta hon med stort H. Hon som får min värd att gunga, hon som får mig å le, hon som gör att det känns möjligt att gå ner till ica osminkad med gamla slitna jeans och linne för att så länge hon är vid min sida så känns det bra. Vart ska jag annas hitta min jämlike om inte på Gretas? Jag som flata som lever ett väldigt hetrosexuellt liv med hetrosexuella kompisar och hetrosexuellnorm inom familjen, vart ska jag hitta henne? Har ju väldigt få gay kompisar, så matchmaking är pasé för min del. Jag har dock alltid tyckt att Gretas = köttmarknad. Där är man för att ragga, one night stand men inget mer. Leka rövare för en kväll!
Men just den kvällen, bestämde jag mig för att nu jävlar så ska jag hitta henne!

Med varsin öl i handen så blickade min blick runt, medans jag tänkte:
- Nej, hon var inte min typ.
- Nej, hon var för lång.
- Nej, hon var för kort.
- Nej, hon är blond.
- Nej, hon är mörkhårig.

Vi gick mot dansgolvet och dansade loss, när Dj´n bytte till en dålig låt så gick vi ut för att röka. Min kompis var lite små deppig, så jag frågade varför är det så? Jo, hon som hetro tycker att det är väldigt svårt att hitta Han, som får hennes värld att gunga. Hon tyckte att det var lättare för oss gay att hitta någon. Hetrosexuella har tusen olika ställen att gå på, för att leta. Jag som homosexuell har knappt ett ställe. Jag vet vart jag ska vara för att träffa henne. Just då insåg jag att det är aldrig säkert vare sig man är hetro, hbt, ung eller gamal att man träffar någon. Man vet aldrig när sker! Vare sig man är på Mc Donalds, statoil, rockbaren eller på Gretas. När det sker så sker det.
Jag lyckas alltid tänka emot mig själv och att det verkar lättare och bli kär osv för alla andra.
Alla andra har lyckats både få sitt hjärta krossat och krossa någon annans. Jag har fått mitt hjärta krossat, av Hon! Men sen var det stopp. Sen så var jag å lekte rövare varje kväll istället. Nu då? Nu när jag väl vill bli kär, och känna lyckan då inträffar det inte!
Får man bara x antal chanser att bli kär? Jag vet inte! Men jag har iaf bestämt mig att nu ska jag sluta leta under varje sten, jag ska låta kärleken komma till mig! Och jag ska få gå till Ica osminkad med hennes hand i min!

Åh, nej jag hittade inte Henne på Gretas den kvällen! Istället åkte jag hem till min kompis och kröp ner under hennes täcke och somna efter tre sekunder! (Inte så konstigt kanske, eftersom jag verkar rata alla. Dumt nog!)

"Anonym"

Gästblogg

Jag fick inte frågan om jag ville gästskriva här, jag frågade om jag fick! Känner att min lilla blogg som jag annars har inte räcker till. Jag vill skrika ut till världen och berätta hur JAG har det. Hur det är och vara flata. Ur mitt perspektiv! Jag är inte bara flata, jag är heterosexuell också. Hur kan det gå ihop?

Jo, här börjar min historia:

Jag gillar tjejer. Mina vänner vet, alla vet. Kanske inte alla, inte min familj/släkt. I deras ögon är jag heterosexuell. Jag kommer gifta mig med en kille, kommer få barn och leva ett sånt liv man ska leva (i deras ögon iaf). Men innerst inne vet jag att jag inte kommer göra allt det där. Mina föräldrar är araber som är muslimer. Mamma går i slöja och ber fem ggr om dan.
Jag vet att om dom fick reda på att jag var gay så skulle dom inte tveka med att antingen gifta bort mig till någon i mitt hemland eller ett skott i pannan.

Jag vet det, det är inget jag bara tror.

Hur kan jag veta det? Jo en gång för ganska många år sen så hände det som inte fick hända. Ett rykte spred sig i min släkt om mig. Istället för att prata med mig för att kolla hur det låg till så åkte vi till mitt hemland. Där fick jag träffa en kille, vips var vi förlovade. Vi skulle gifta oss några år senare, innan jag ens fyllt 20. När vi åkte hem igen till Sverige, så stack jag. Jag rymde med hjärtat i halsgropen. Hot efter hot kom mot mig från min familj. Jag fick skyddad identitet osv.
Men efter ett tag så saknade jag min familj så oerhört mycket, så jag flyttade hem igen.

Under den tiden hade jag inte förstått att jag var gay (det var ett annat rykte som spred sig), nu vet jag det. Nu vet jag vem jag är!
Men kommentarerna om homosexualitet av min familj och släkt är oerhört hemska, dom har berättat vad man gör mot homosexuella.

Därför är: Jag homosexuell och heterosexuell!

"Anonym"


(hobbit tackar för gästinlägget)

Är bögar borgerliga och flator vänster?

Jag vet inte om ni har tänkt på det, men det är väldigt sällan man träffar på en flata som är borgerlig. Jag tror bara det har hänt mig en enda gång faktiskt. Därför blev jag först förvånad när det blev en sådan förkrossande majoritet för de borgerliga i Regnbågsvalet. Sedan slog det mig att alla bögar jag träffat nog drog mer åt det moderata hållet. Men som alla vet är det farligt att dra slutsatser bara från de få människor man själv träffat.

Jag har funderat på om det verkligen är såhär det ligger till. Är bögar borgerliga och flator vänster? I så fall varför? Speglar det bara samhället i stort? Är det fler kvinnor än män som röstar på vänstern? Eller är det kanske obligatoriskt att rösta på vänstern om man är flata? Kanske man förbinder sig till det i ett kontrakt samtidigt som man får den där brödrosten i premie för att man gått med i klubben? En annan teori skulle kunna vara att det finns mest flator inom de yrkesgrupper och områden som traditionellt röstar på vänstern. Men varför är det i så fall så? Varför skulle det finnas färre affärskvinneflator, juristflator och Djursholmsflator än sjuksyrreflator, verkstadsflator och Rinkebyflator?

Som flata måste man ofta stå upp för sig själv och sin levnadsstil och kanske är det därför så många flator räknar sig som feminister. Också feminism och vänsterpolitik verkar ofta hänga ihop. Bottnar det hela kanske i tanken att alla ska vara lika mycket värda och ha samma rättigheter oavsett sexuell läggning? Men borde då inte bögarna ha reagerat likadant? Kanske har de en annan taktik och satsar istället på att vara så glammiga och festliga som möjligt och tänker att vem kan väl bara stå emot någon som jämt sprider glädje och glamour omkring sig?

Annie

(hobbit tackar för gästinlägget)