Ur Norge Idag av Astrid Tjørhom...
"[...] Noen hevder at det går ikke an å ta Bibelen bokstavelig i dag, fordi samfunnsforholdene er totalt forandret. [...]
Homofil/lesbisk "frigjøring" blir fra mange hold kjørt fram som det eneste rette. Fra å være forbudt i vårt land for 35 år siden er det nå kommet dit hen at det skal så over all måte godtas. [...] Det blir også hevdet at vi må vise nestekjærlighet mot disse, og dermed la dem få det de ønsker. Men er dette å vise nestekjærlighet? NEI!! Å være homofil/lesbisk er ingen synd, men å leve ut sin homofile/lesbiske legning er og blir synd mot Skaperen. Når forholdene blir lagt stadig bedre til rette for at homofile/lesbiske skal ha "fulle rettigheter" og full frihet i sin seksualitet, vitner det tvert imot om mangel på nestekjærlighet mot disse. De får ikke den hjelpen de burde få. Det vi som samfunn burde gi dem, var hjelp til om mulig å bli fra sin seksuelle legning. [...] Lykkes ikke dette, bør hjelpen settes inn på å gi dem hjelp til å takle det faktum at deres seksuelle "feilkobling" betyr at de må leve sine liv uten seksuelt samkvem med et annet menneske.
Selv har jeg en medfødt hoftefeil som har skapt ganske mye ugreie for meg. [...] Sliten og mismodig tenkte jeg ofte: "Å, om jeg bare hadde hatt to friske hofter". Men det hadde jeg altså ikke. [...] Dette ble min lodd i livet. Jeg har lært meg å leve med det, og lar hofta bestemme hva jeg kan eller ikke kan gi meg i kast med.
[...] Kan du ikke bli fri fra din legning, så tenk over om du ikke likevel kan leve et godt liv uten seksuell nærhet til et annet menneske.
Må Gud velsigne deg og hjelpe deg."
Så vad ska man säga, frågan är vem som har den där felkopplingen. Det verkar som att hon antyder att det var medmänskligare med förbud mot allt. Och att konsekvenserna av ett liv i ensamhet är något som man bör tackla som man tacklar att livet begränsas av höftproblem. Det är bara så urbota dumt.
Jag antar att hon inte tycker att det är rimligt lägga förhoppnig på att religionens rättesnöre i allt också blir det samhällets rättesnöre. På vilket sätt är det då rimligt att i en omdebatterad fråga tycka att det är något att bygga lagar och förhållningssätt på. Som ska gälla för alla, speciellt de som inte delar uppfattningen. Det handlar inte om rättighet till sin sexualitet. Det handlar om rättigheten att inte diskrimineras som människa. Det handlar om rätten att själv välja religion och/eller ha sin egen uppfattning om hur man tror...
Undrar vad hon tycker om samboförhållanden, är de också oacceptabel synd? Ska sambopar inte få skaffa barn? Ska barnen till sambos straffas för att föräldrarna inte lever oförvitligt kristet?
Vid bokstavlig implementering av fyrkantiga ramar, så blir utfallet automatiskt ett totalitärt samhälle.
Men alltså, det är svårt att ens bemöta denna debattartikel. Hur är det möjligt att hon har självgodhet nog att debattera för avhållsamhet och bibehållen maximal diskriminering utifrån sin personliga och i mina ögon fullständigt världsfrånvända teologiska tolkning av rätt och fel.
