"Jävla egoist!"

... Är det iögonfallande temat på en fotoutställning av världens aidsoffer. Anna Maria Lindqvist Arrue ställer ut foton av människor hon mött runtomkring i världen exklusivt på Världsaidsdagen, den första december.

Utställningen är menad att väcka reaktioner. Flertalet människor som drabbas av hiv/aids går negligerade under, i obarmhärtig avsaknad av det skyddsnät som vi i västvärlden tar för givet. Det är otroligt arrogant och beklämmande att det faktumet kan kopplas samman med att privilegierade människor glatt utsätter sig för risker vi faktiskt har all kunskap om hur undvika.

"Människor i fattiga länder kan inte kontrollera smittorisken och dör för att bromsmediciner saknas. Kvinnor och barn kan ofta inte kontrollera sin sexualitet och smittas därför. I det sammanhanget upprör det mig mycket att människor här i väst som har alla möjligheter att skydda sig riskerar döden för några minuters sexuellt umgänge"

Idag ökar HIV i varje region av världen. År 2007 smittades omkring 2,5 miljoner människor av HIV, nästan en halv miljon av dessa var barn. 2 miljoner människor dog av AIDS-relaterade sjukdomar. Totalt lever omkring 33 miljoner människor med HIV. (UNAIDS). Majoriteten av dessa människor lever i u-länder med dåligt utbyggd sjukvård och knapp tillgång till medicin. Och i Sverige, under 2007 års första halvår rapporterades den största antalet nysmittade sedan mätningarna påbörjades, en enligt smittskyddsinstitutet "anmärkningsvärd ökning". (smittskyddsinstitutet)

Med hjälp av sina starka bilder vill Anna-Maria väcka människor ur illusionen att sjukdomen är under kontroll bara för att vi inte pratar om den varje dag. Samtidigt vill hon visa att livet kan vara njutbart, trots smitta.



Fotovernissaget anordnas på Haket, Castro, Första Långgatan 32 i Göteborg. Dörrarna öppnar 19.00 och fotovernissaget startar klockan 20.00

Varje såld dryck under denna afton generar 10 kronor i bidrag från Haket till Positiva Gruppen Väst, som också kommer att få till skänks all dricks denna kvällen.

Ett besök denna afton gagnar alltså både dig själv och någon annan, missa inte!

Länkar: Anna Marias blogg. / facebook grupp. Positiva gruppen väst. Haket.

Andra bloggar om: foto, vernissage, positiva gruppen, hiv, världsaidsdagen

Det bubblar under ytan

Jag syftar förstås på den utomordentligt plumpa kampanjen "bevara äktenskapet". Underförstått med total tydlighet.. heterosexuellt. Dock hör jag inte till dem som känner mig personligt förolämpad, fast det är klart, hade jag vart tvungen att få planscherna uppkörda i ansiktet varje morgon så hade det varit en annan sak. Jag ska inte gå djupare in i ämnet. Det klokaste jag läst hittills har för övrigt varit i Tor Billgrens Antigayretorik: "Bevara äktenskapets" kampanj är inget att bry sig om (länk) samt i dyslesbisk: Kränk mig om ni vill (länk).

Detta leder mig till hur man kan lista ut vad bloggare tycker om olika saker som debateras för närvarande. Med lite tur så har de länkat upp sitt inlägg mot en etikett på blogger.se och när det gäller "bevara äktenskapet" så kan dessa hittas här. Sedan går det att söka utifrån artiklar i ämnet i dagstidningar. I skrivande stund har 40 bloggar länkat till SvDs artikel annonskampanj väcker protester. Kopplingen har skapats genom att de pingat twingly efter att de länkat i sitt blogginlägg. (Jag har i ett tidigare inlägg om publicitet berört pingande.) Googla är annars något som alltid fungerar.

Jag kände mig bara tvungen att säga ett par ord. Det som egentligen väckte mig ur bloggdvalan var något helt annat. Ett mer lättsamt tema, i mina ögon då.

Jag har nämligen upptäckt att det påstås finna ett tecken på homosexualitet. Ett som jag aldrig hört talas om tidigare. Har någon av er? Man har ju hört talats om det där med homosexuell fingrar, många storebröder när det gäller grabbar och så vidare men homosexuellt hår var en nyhet för mig. Åtminstone om vi bortser från den poppiga hockeyfrillan och snagget (stereotyper? guilty as charged.)
I norska dagbladet snubblade jag över artikeln homofilt hår og homofile fingrer. Den innehåller mycket yadaya men alla påståenden är länkade till en eller annan studie, som givetvis borde granskas under lupp de med men orka. Jag väljer helt resonika att ta det som underhållning och kontrollerar mig själv ungefär som när man tar ett quiz på valfritt nätställe.
Åter till det homosexuella håret. Psykologprofessor Lippa har åtminstone den teorin och påstår sig bli mer och mer övertygad om att så är fallet. Tyvärr så pratas det tyst om studien också innefattat kvinnor. Underlaget i professorns studie visar i vilket fall på att homosexuella tenderar att ha en hårvirvel som växer motsols medan heteroditons virvlar växer medsols. Kanske en högst ovetenskaplig insamling skulle kunna göras på skoj här?

(Undertecknads hårvirvel infälld.)

Andra bloggar om: homosexuellt hår, bevara äktenskapet, homosexuella kännetecken

Semestrar

Jag tar till mig av påtryckningarna.. Det har varit ont om vettigt liv på denna blogg från min sida senaste tiden. Däremot har många av Er bloggat flitigt i sommar och det är riktigt skoj! Hoppas ni hittat alla nya spännande bloggare som sagt hej!

Dessutom ser jag att många hittar hit via följande länkar och ger länkande bloggarna med nylig trafik ett hedersomnämnande.

finula.blogspot.com
99procentflata.blogspot.com
hanusi.blogspot.com
mizaru.blogg.se
gaykvitter.blogg.se
bruden.blogspot.com
miss-soulwars.blogspot.com
poeten.se/irene
linnahihufvudstaden.blogspot.com
tessaworld2.blogspot.com
stifflert.blogspot.com
ninis.wordpress.com
tjorvig.blogspot.com
filippasandh.blogspot.com

Jag ska försöka ta mig i kragen och styra upp mitt eget bloggande när semestern är över. Får jag vara lite oförskämd och fråga om det finns några önskeämnen?

because real gay news are too depressing

Ett litet länktips. FakeGayNew lockar till ett par varma skratt.

Fniss

Lizzy the Lezzy L Word special


Lizzy the Lezzy

Trötta argument från gamla män (och kvinnor)

Jag antar att inte många missat debattartikeln i dn signerad Thorbjörn Fälldin, Alf Svensson, Ingegerd Troedsson m. fl. Bevara äktenskapet mellan man och kvinna. Varför? Barnen. Biologi. Det ska vara som det alltid har varit. För att det alltid varit så.

Ponera att det var rätt längesedan äktenskapet var en kristen samlevnadsritutal, numera är det ett gemensamt beslut av att säkerställa juridiska rättigheter och skyldigheter, främst för de som gifter sig men också för barnen. För barn kommer till världen oavsett vilken liv föräldrarna lever. Och jag kan inte tänka mig att barnen med samkönade föräldrar skulle må sämre av att ha juridiska hållhakar på sina föräldrar. Sådant som man kan systematisera inom exempelvis äktenskapet. För det är mer än bara äktenskapet som skulle behöva uppdateras, och jag vet att jag byter ämne men det var inte jag som slängde in would somebody please think about the children. För trots de bästa intentioner så kan det bli riktigt rörigt. Vilket förstås också är sant i de flesta situationer med separerande föräldrar. Det här senare fallet hade jag egentligen tänkt lägga ut texten lite mer om. Lägg gärna in förslag i kommentarerna på hur du reflekterar över vad som vore bäst för alla, också barnen.

Detaljerna i Alf och Co's debattattikeln har granskats i otroligt många bloggar så jag tänkte inte gå in på detaljerna utan "bara" slussa vidare. Läs till exempel "Äktenskapsartikeln i dn" (Antigayretorik)

Tips: Ett svenskt hbtq forum

Se dagen vakna-bloggaren Nina har startat ett svenskt hbtq-forum. Hon tyckte att det saknades ett forum för "åsiktsutbyten, diskussioner och allmänt svammel" som vänder sig till hbtq-människor och gjorde därför slag i saken och styrde upp. Ännu så länge är medlemsantalet begränsat, nystartat som sagt men joinar man så blir det fler...

Tack för kommentarerna

Stormen tipsade om Anatonia som mycket riktigt verkar vara en film som inte alla sett en massa gånger, hehe, jag har i vilket fall inte sett den överhuvudtaget.

Anna tipsade om mycket bra, Aimee and Jaguar och Desert Hearts. Den första är en emotionellt sett smått explosiv film som utspelar sig i tidigt 40-tals Tyskland och den andra någon slags klassisk flatfilm från Australien. Lost and Delirious behöver väl knappt en introduktion men det var via den filmen som jag fick upp ögonen/öronen för eminenta Meshell Ndegeocello då hennes låt Beautiful ljuder i en väl vald filmscen. D.E.B.S gillar jag med, underhållande trots vissa brister i story, jag vet inte om det bara är jag men känslan från den filmen associerar jag med en lågbudgetvariant av Charlie's Angels. Fremde Haut och Red Doors har jag inte sett ännu, antagligen för att jag inte hört talas om dem. Go Fish däremot snackas det ju om lite då och då. Den må vara kult men jag hade helst inte sett den över huvud taget, blev mest bara irriterad över dess uselhet. Fast det är klart att jag inte tänker hindra någon från att se den...

Rebecka tipsade om The Incredibly True Adventure of Two Girls in Love. som jag minns som helt ok och söt. Finns ett gäng filmer med löst liknande plot och varierande upplösningar som My summer of Love, eventuellt Thirteen, Heavenly Creatures med en ung Kate Winslet, All Over Me med Leisha Hailey (Alice / L Word) i en rosahårig biroll och så vidare.

Slacker kom med tipset om Sugar Rush, brittisk serie vilket låter intressant då det annars är dåligt med serier utöver miniserierna av Sarah Water's romaner fingersmith och tipping the velvet. vilka ärligt talat inte föll mig i smaken. Problemet kanske ligger i att jag inte läst böckerna.

Queerfilm

Nu då våren på allvar står för dörren är det snart dax att ge DVD-spelaren en halvårsvila och plocka fram grillen ur förrådet. Men inte riktigt än, i vilket fall inte här där snön fortfarande ligger vit på norrslutningarna. Så jag tänkte prata film medan det ännu är tid.

Vilken är egentligen den ultimata queerfilmen? Den vackraste, den mest insiktsrika, den mest deprimerande eller kanske den mest oförutsägbara. Om man frågar folk efter deras favoritfilm alla kategorier får man antagligen fler svar än antal människor man frågat. Och det är lurigt med hur man ska betygsätta banbrytarna och kultfilmerna. Men tillbaks till den brokiga kategorin flatfilm, det är inte helt sällan de man snubblar över (eller luskar reda på) är fruktat B-ig. Ska det va så, hehe. Det är inte säkert att bara för budgeten varit begränsad så blir filmen dålig. Då kan man kalla det independentfilm med hjärta och själ.

Några stycken filmer...

High Art. Drama. Vacker och berörande.

Saving Face Romantiskt komedi, en hatälske genre men denna funkar. Man har trevligt då man ser den här.

Boys Don't Cry. Värd att tipsas om många gånger. Det är en film som fastnar och dröjer sig kvar länge i tankarna. För skådespelarprestationerna och det underbara soundtracket.

Kissing Jessica Stein. För den roliga dialogen och det fantastiska soundtracket.

Jessica: Is that Barry White?
(det sjunger/mullrar): I'm Gonna Love You Just a Little More i bakgrunden
Helen: Nooooooo!

But I'm a cheerleader: Lågbudget men befriande cynisk och riktigt rolig.

Its in the water: Ytterligare en komedi som jag tycker funkar.

Fire: Indiskt drama. Fin film.

Butterfly (Hu die): Drama. Hong-kong.

Har ni några rekommendationer kanske? (Gärna asiatisk film!)


Andra bloggar om: filmtips, queerfilm, flatfilm

Sveriges nya queerstore

Det kom ett mejl och om man ber snällt är inte jag den som är den. Många fina saker i många fina färger kan man hitta i en nystartad e-butik som heter Aqua Iris. Mejlet var alltså från Mirjam och Fanny och lyder som följer...

Hej!

Vi är två tjejer som nyligen startade företaget AGUA IRIS. Vi säljer Unika BI & Regnbågssmycken. Det finns alldeles för lite sånt i Sverige, egentligen är det väl bara QX, och de har mest samma saker som går att köpa i alla andra regnbågs-pyl-shopper runt om i världen. Vi vill skapa en motpol med nya grejer till bra priser, så att alla har råd. Vårt mål är att vi alla HBT-människor ska våga visa vilka vi är. Att lyfta fram regnbågsflaggan och BI flaggan så att vi verkligen syns. Vist e det kanske drömmen att ingen ska behöva snacka om vilka de blir kära i jämt, utan det ska vara lika normalt att vara gay som hetero. Så är det ju inte idag och många går omkring och är alldeles för ensamma i sina tankar o känslor. Därför är det så härligt att träffa folk på stan som verkligen vågar visa vem de är. Som bär regnbågsflaggan med stolthet, eller håller hand med sin älskade.

Det är svårt att nå alla andra som inte bor i Sthlm där vi själva bor. Här kan vi sätta upp reklam men det är kanske egentligen inte här vi behövs som mest, utan ute i landet. Där det inte är lika vanligt med HBT-människor som vågar visa vilka de är. Kanske vågar inte Anna i Dala Floda stoltsera med sin regnbågsflagga men bara känslan av att ha den hemma kan ge massor med styrka. Det är så vi känner det, vi vill ge styrka till alla att våga visa vem de är. Och känna stolthet.

Vi kan berätta lite om oss själva. Vi är Mirjam & Fanny Cameron. Vi gifte oss januari 2006 och hela idén startade när vi var på vår bröllopsresa jorden runt. Vi hittade på vägen vävda band i regnbågsfärgerna, tygmärken, stenhängen, och pärlor i massor. Vi e väldigt pyssliga och idén var född. Vi är 22 och 25 år och bor med vår katt och motorcykel i Sthlm och är väl som de flesta andra flatpar. Fanny pluggar till bland annat idrottslärare och Mirjam jobbar som designer/fritidsledare på en ungdomsgård i Solna. Vi skulle bli underbart glada om ni alla berätta om oss, inte bara för vår egen skull utan faktiskt för att vi vill inspirera andra.

Mirjam & Fanny Cameron

Jag vill önska dem lycka till och ni kan alltså gärna kolla in queerstoren på aguairis.se

Garrottering

Att det finns folk till allt visste vi redan. Jag misstänker att de flesta av er i sinom tid upptäcker vad för nytt QX-redaktionen har att förmedla. Jag har precis hittat artikeln om att en italiensk politiker vill avrätta homosexuella och att han dessutom specifierat hur. Inte så mycket mer att säga om det än suck. Beklämmande.

Det som som hastigast fångar mitt intresse är att han föreslår garrottering. Latjo ord. Undrar vad det betyder... Enligt wikipedia är garrottering också kallat strypjärn eller stryp stock. Alltså verkligen inte en latjo företelse utan dessvärre obehaligt bara att läsa om, det är ett utstuderat plågsamt sätt att ta folk av daga. Förlegat och lagt till historien är det också, försvann med en fallen diktatur (den spanska). Man skulle man önska att även idéer av det slaget som nämde politikers också kunde göras, avskrivas som förlegat och som en historisk grymhet.

Hittat en ny widget

Bra eller dåligt? Jag har lagt in alla (*) bloggar. Till det bra hör att man i den allt längre listan ser vad som dykt upp senast kompett med nya inläggets titel. Till det sämre hör att RSS-flöden inte är ofelbara, ibland löper de amok och ibland funkar de inte alls.

Go' kväll

Har funderat lite på det där med var skivsamlingen eventuellt säger om en människa. Givetvis är det lite befängt att dra slutsatser om folk utifrån vilka skivor de äger eller lyssnar på. Fast på kul tänkte jag filosofera lite runt det.

Jag antar att inte många argumenterar mot att det lätt generaliserat är så att en hel del skivor snirklar sig in i ens samling på andra grunder än att man plötsligt blivit varse om deras musikaliska kvalitet. Man har bland annat hypefaktorn, hjärntvättsfaktorn, coolhetsfaktor, orginalfaktorn, det-är-ju-en-klassiker-faktorn, snyggt-omslagsfaktorn, snygg-sångerska-faktorn, nästan-gratis-ursäkten och något slags hbt-kriterium.

Hur många har inte åtminstone övervägt att ladda ner/köpa en skiva för att basisten är flata. Eller sångerskan ger tydliga gayvibbar....

Jag läste om en tjej som kallar sig KT Tunstall. Hon har tydligen regnbågsfärgade hängslen på sig på det självbetitlade albumet. Att denna attiralj hade något med gay att göra hade hon inte en aning om, säger hon i en intervju. Men likaväl så har det omedvetna draget givit henne "a massive lesbian fan base". Vilket hon tar som en komplimang. Nu säger jag inte att bruden är dålig, tvärsom är hon grym. Jag började lyssna på henne efter att nån brittisk tidning hypat debutalbumet...

Vad gör en flatig skivsamling. Testa?

Har du skivor av..

... Eva Dahlgren, allt hon släppt ungefär?

... Melissa Etheridge, Melissa Ferrick eller Joan Jett?

... KD Lang eller Indigo Girls?

... Le Tigre, Tegan & Sara, Peaches eller Bitch & Animal?

... Ani Difranco?

... Mirah, Doria Roberts, Me'Shell NdegeOcello eller Tracy Chapman?

... Tatu eller Addis Black Widdow?

... Alanis, Janis Joplin, PJ Harvey eller Patty Smith?

Har du minst tre skivor med regnbåge på omslaget? (exempel Pink Floyd - Dark Side of the Moon).

Gångra ihop antal skivor per rad plus en. Dubbla siffran om skivsamlingen till minst 50% innehåller brudar eller tjejfrontade band. Tredubbla vid minst 60% Osv.

Exempel: 1 x 1 x 1 x 3 x 15 x 2 x 2 x 6 x 2 x 3

Vill du ha procenttal? Dela med antal skivor i skivsamlingen. Klart. 29 %

Högst ovetenskapligt... Hur gay är din musiksamling?

Ett norskt (skräck)exempel

Ur Norge Idag av Astrid Tjørhom...

"[...] Noen hevder at det går ikke an å ta Bibelen bokstavelig i dag, fordi samfunnsforholdene er totalt forandret. [...]

Homofil/lesbisk "frigjøring" blir fra mange hold kjørt fram som det eneste rette. Fra å være forbudt i vårt land for 35 år siden er det nå kommet dit hen at det skal så over all måte godtas. [...] Det blir også hevdet at vi må vise nestekjærlighet mot disse, og dermed la dem få det de ønsker. Men er dette å vise nestekjærlighet? NEI!! Å være homofil/lesbisk er ingen synd, men å leve ut sin homofile/lesbiske legning er og blir synd mot Skaperen. Når forholdene blir lagt stadig bedre til rette for at homofile/lesbiske skal ha "fulle rettigheter" og full frihet i sin seksualitet, vitner det tvert imot om mangel på nestekjærlighet mot disse. De får ikke den hjelpen de burde få. Det vi som samfunn burde gi dem, var hjelp til om mulig å bli fra sin seksuelle legning. [...] Lykkes ikke dette, bør hjelpen settes inn på å gi dem hjelp til å takle det faktum at deres seksuelle "feilkobling" betyr at de må leve sine liv uten seksuelt samkvem med et annet menneske.

Selv har jeg en medfødt hoftefeil som har skapt ganske mye ugreie for meg. [...] Sliten og mismodig tenkte jeg ofte: "Å, om jeg bare hadde hatt to friske hofter". Men det hadde jeg altså ikke. [...] Dette ble min lodd i livet. Jeg har lært meg å leve med det, og lar hofta bestemme hva jeg kan eller ikke kan gi meg i kast med.

[...] Kan du ikke bli fri fra din legning, så tenk over om du ikke likevel kan leve et godt liv uten seksuell nærhet til et annet menneske.

Må Gud velsigne deg og hjelpe deg."

Så vad ska man säga, frågan är vem som har den där felkopplingen. Det verkar som att hon antyder att det var medmänskligare med förbud mot allt. Och att konsekvenserna av ett liv i ensamhet är något som man bör tackla som man tacklar att livet begränsas av höftproblem. Det är bara så urbota dumt.

Jag antar att hon inte tycker att det är rimligt lägga förhoppnig på att religionens rättesnöre i allt också blir det samhällets rättesnöre. På vilket sätt är det då rimligt att i en omdebatterad fråga tycka att det är något att bygga lagar och förhållningssätt på. Som ska gälla för alla, speciellt de som inte delar uppfattningen. Det handlar inte om rättighet till sin sexualitet. Det handlar om rättigheten att inte diskrimineras som människa. Det handlar om rätten att själv välja religion och/eller ha sin egen uppfattning om hur man tror...

Undrar vad hon tycker om samboförhållanden, är de också oacceptabel synd? Ska sambopar inte få skaffa barn? Ska barnen till sambos straffas för att föräldrarna inte lever oförvitligt kristet?

Vid bokstavlig implementering av fyrkantiga ramar, så blir utfallet automatiskt ett totalitärt samhälle.

Men alltså, det är svårt att ens bemöta denna debattartikel. Hur är det möjligt att hon har självgodhet nog att debattera för avhållsamhet och bibehållen maximal diskriminering utifrån sin personliga och i mina ögon fullständigt världsfrånvända teologiska tolkning av rätt och fel.

"Homovigslar"?

Debatten om förslaget om ändrat äktenskapsbalk är sorgligt hätsk från sina håll. Självgod, inskränkt, småaktigt och (makt)fullkomlig. Det är riktigt tråkigt att höra och läsa, men inte helt oväntad. Det finns folk till allt... Ser ingen mening med att ta åt mig. Blir hellre glad åt ljuspunkterna.

Själva förslaget är ett jättekliv i rätt riktning. Så många som sagt så mycket om detta så jag hänvisar vidare till DN och SvD som informationskällor.

Att staten går ett steg längre än kyrkan är helt rätt. De två bör hållas åtskilda. Och det är som bekant inte alltid så enkelt, så det är okej om båda förbehåller sig en aning. Jag kan iaf ta det.

I teorin så borde ju inte kyrkan bestämma hur staten ska förhålla sig lagstiftande frågor eller staten hur kyrkan ska förhålla sig i teologiska frågor. Men om man av tradition delegerat myndighetsverkande till kyrkan eller som det också kan ses, givit legal kraft i något kyrkan av tradition pysslat med så är det inte så konstigt att det blir knepigt ibland.

Så jag tycker det är bra att enskilda präster ges utrymme att inte gå emot sin övertygelse. Och handen på hjärtat, skulle du vilja du bli vigd av nån som inte vill viga dig? (Det tar jag inte som en förolämpning på samma sätt som cancersvulsthärdsmältan. Respekt tack.)

Samtidigt tycker jag det är högst osmakligt med utspel i stil med att eftersom Patrik Präst inte vill viga homosarna så agiterar han med allt han kan för att då borde ingen präst viga homosar.

Eller eftersom ledaren för en viss norrlandstidning inte kan få in det i sitt huvud hur eller att en homosexuell relation skulle kunna vara likställd en hetrodito, så måste han (i tidningen) ösa galla över att homosexuella förväntar sig några som helst rättigheter utöver att, ungefär, inte bli stenade.

Det allra viktigaste med den föreslagna nya äktenskapsbalken är tycker då jag, att det juridiskt sätt inte är görs skillnad på rättigheter och skyldigheter för ett vigt par. Äntligen par som par! Det är deras/vårt val. Det borde vara självklart och jag hoppas det blir allt mer självklart, tänker inte gå in på alla argument för.

Det som spelar någon roll är att människor tillåts vara, tillåts välja och därefter inte diskrimineras för att de är som de är eller sina tillåtna val.

Bara genom att inte diskrimerna icke-olikkönade par med separata lagar så visar man till fullo att man det inte är skillnad på folk och folk. Inte mäta med olika mått hur mycket värda olika människors relationer är. Och där är det helt rätt att staten höjer sin ambitionsnivå ordentligt!


Fotnot, lite bibelcitat:
"Du skall inte ha dubbla vikter i påsen, större och mindre.
Du skall inte ha dubbla mått i huset, större och mindre."
Dessutom finns det mycket beaktningsvärt i bibeln om kärlekens suveränitet och att inte vålla sin nästa något ont... Men vad man kan se med alltihop, det är mitt personlig pussel...)


Andra bloggar om: Homosexualitet, Svenska Kyrkan, hbt, vigsel, äktenskapsbalken

Metablogg

I takt med att fler fina brudbloggar ber om att värvas/låter sig värvas så har jag upptäckt en grej, det är hyfsat jobbigt att scrolla. Nu blir det förhoppningsvis något lättare!

Jag har som synes försökt att optimera navigation och förändrat layouten lite. Vore givetvis synnerligen tacksam för synpunkter och kommentarer på om det är något som ser knas ut i vissa upplösningar/webläsare.

Dagens tips: Om man klickar på en länk med musens mittknapp så väljer man själv att den ska öppnas i ett nytt fönster eller en ny flik, lite beroende på vad du har för webläsare. Det kan vara smidigt att veta om man inte redan vet det. Jag har medvetet valt att inte köra med länkarna i popups.

Heder åt svenska kyrkan

Jag blir riktigt glad och positivt överraskad när jag läser att Svenska Kyrkan tagit ställning för att låta homosexuella gifta sig i kyrkan. Det vill säga, ledningen ger klartecken för att partnerskapet ska kunna ingås i en kyrka. Den enda ordvridningen som kvarstår är att vigseln inte får kallas äktenskap.

Det är drygt tio år sedan det partnerskap blev möjligt att ingås civilt.

Det är inte speciellt länge sedan välsignelseceremonin blev etablerad (oktober 2005), en symbolisk ceremoni, en nästan vigsel utan juridisk dimension. Redan den väckte mycket ont blod så det återstår att se hur pass ful debatten kommer bli denna gång. Hoppas dock att Svenska kyrkans good will och acceptans kan få vara det som ger kvarstående intrycket, inte de eventuella nej-sägarnas krigsrop.

Snart presenteras det förresten ett underlag inför en ny äktenskapsbalk. Enligt SvD kommer den innefatta ett förslag till gemensamma vilkor och rättigheter för alla par.

Även om jag personligen lär anses som partisk i frågan så tycker jag det borde vara en självklarhet med odiskriminerande lagparagrafer och behandling av människor. Efter olika, kommer mer eller mindre likvärdigt men fullvärdigt tycker jag inte det blir förrän det är samma lika på riktigt. Allt är förstås steg på vägen.

Jag tror inte heller att en lagparagraf avgör hur avdramatiserad syn opinionen har, sådan sker inte över en natt, men det är fortfarande väldigt förnuftigt att inte särbehandla mer än nödvändigt. Dit kommer man genom att särbehandla lite mindre idag än vad man gjorde igår, vilket är hur jag vill tolka svenska kyrkans öppnade dörr för partnerskap i kyrkan.

Det är spännande och glädjande att se hur det rör sig framåt. Idag känns det riktigt fint att fortfarande vara medlem i Sv. K.

Läs artiklar ur SvD och DN om homovigslar i Svenska Kyrkan.

Andra bloggar om: svenska kyrkan, homovigsel, partnerskap

Med socker på

I väntan på bättre tider, (i mitt fall även i väntan på mera tid) så missar ni väl inte att det dykt upp 5-6 nya bloggande brudar senaste veckan...

För att göra det mer spännande så säger jag inte vilka, men de är i listan. Disfruta!

Mer om att blogga anonymt

Det är som sagt inte enkelt och egentligen ganska så omöjligt att vara helt anonym på nätet. Speciellt om man är personlig. Även om man väljer att blogga anonymt efter den anonyma konstens alla regler så är det klokt att inte tro att man helt undanröjt risken att bli avslöjad. Det är ännu klokare att, varje gång man trycker publish, inte lura sig till att man kan använda anonymiteten som en ursäkt för att säga eller göra saker man faktiskt inte kan stå för.

Men här är några saker att tänka på angående hur man bloggar så anonymt som möjligt. Många är ganska så paranoida. Kommer ni på fler så kommentera gärna.


Man är vag om irrelevanta detaljer.

Vill man ha en bild så retuscherar eller stiliserar man den bortom igenkänningsmöjlighet. Självklart förstås, precis som att man inte återanvänder en bild från ett annat sammanhang även om den annars är jättehemlig.

Det är en fördel att undvika att länka till personer som man känner och att undvika att kommentera på bekantas bloggar där länken till din anonyma blogg är synlig.

Det kan vara en fördel att aldrig klicka på sina länkar från sin blogg till personer som registrerar statistik på sin blogg.

En bra sak att tänka på är att även om du har en mailadress som du bara använder i anslutning till din blogg som heter super-anonym@anonym.com så är det viktigt att inte ha konfigurerat mailkontot med för och efternamn, som alltså hamnar i frånfältet hos den som får mailet.

Synonym och bloggnamn bör vara nya idéer. Både ditt och eventuella andras personnamn, initialer bör undvikas, det senare speciellt i någon större mängd.

Man bör inte vara alltför specifik om för många uppgifter som att man kommer från 1000-invånarsbyn, att man deltagit i NM i schack eller att man tycker att det är fel att Steven Seagal inte vunnit en Oscar.

Eventuellt kan man försöka vara medveten om sitt språk. Om man har ett unikt sätt att uttrycka sig (vilket de flesta har) så kan man försöka att inte vara för notoriskt med sina signaturord och signaturuttryck.

Vill du minska googlingsrisken så är det framförallt klokt att inte ge folk idén att försöka. Alltså inte ens berätta att du bloggar (anonymt).

Brysseldeklarationen

Via norpan hittar jag ett mycket bra initiativ till att formulera Europas gemensamma värdegrund på ett klokt sätt. Det kommer från en kampanj som kallar sig A vision for Europe vilket är ett projekt mellan lite olika humanist-, humanist/etik- och katolikorgansationer.

Om du tycker det låter bra, nödvändigt och viktigt att separera på religion och politik i EUs konstitution så signera!


Ett sammandrag på svenska:

Brysseldeklarationen

Vi, Europas folk, tillkännager härmed våra gemensamma värderingar. De är inte baserade på någon enskild kultur eller tradition, utan grundade i sin helhet på alla de kulturer, som utgör det moderna Europa.

• Vi fastställer varje individs värde, värdighet och självbestämmanderätt, samt varje människas rätt till största möjliga frihet som är förenlig med andras rättigheter.
• Vi försvarar demokrati och mänskliga rättigheter och strävar efter att varje människa, så långt det är möjligt, ska ha rätt till en fullödig utveckling.
• Vi erkänner vår plikt att visa omsorg om hela mänskligheten, inklusive kommande generationer, och vårt beroende av och ansvar för en naturlig värld.
• Vi fastställer jämlikheten mellan män och kvinnor. Alla människor oavsett ras, ursprung, religion eller tro, språk, kön, sexuell läggning eller förmåga, måste behandlas lika inför lagen.
• Vi bekräftar allas rätt att av eget val, anta och följa en religion eller tro. Dock får inte en grupps övertygelse användas för att begränsa andra människors rättigheter.
• Vi anser att staten måste förhålla sig neutral till frågor som gäller religion eller tro, inte favorisera eller diskriminera någon.
• Vi anser att personlig frihet måste kombineras med socialt ansvar. Vi vill sträva efter att skapa ett rättvist samhälle grundat på förnuft och barmhärtighet, där varje medborgare ges möjlighet till full handlingsfrihet.
• Vi värnar om både tolerans och yttrandefrihet.
• Vi fastställer allas rätt till en öppen och allsidig utbildning.
• Vi förkastar hotelser, våld och anstiftan till våld, som understödjer tvister och anser att konflikter måste lösas genom förhandlingar och med lagliga medel.
• Vi stödjer frihet att utforska varje område av mänskligt liv och de veteskapliga tillämpningar, som är till nytta för människors välfärd. Vi strävar efter att använda vetenskapen kreativt, inte destruktivt.
• Vi värnar om artistisk frihet, värderar kreativitet och fantasi, och erkänner konstens omdanande kraft. Vi bejakar litteraturens, musikens, bildkonstens och den utövande konstens betydelse för personlig utveckling och förverkligande.
  

Tillkom den 25:e dagen i mars 2007, den 50:e årsdagen av Romfördraget och grundandet av den Europeiska Unionen.


Läs debattartikel på AB.

Andra bloggar om: brysseldeklarationen, EU, mänskliga rättigheter

Hur tänker de egentligen

Läser i DN debatt om hur pingströrelseföreståndaren Sten-Gunnar Hedin och svensk katolska kyrkans biskop Anders Aborelius gör gemensam sak och hotar Alliansen med att uppmana sina medlemmar att inte rösta på alliansen. Varför, jo för att Sveriges regering jobbar på ett lagförslag som öppnar för möjlighet till abort för utländska kvinnor på liknande premisser som för svenska kvinnor. (Deras ordval är abortparadis.)

De påstår med rätta att kd är ett parti nära fyra procentsspärren och att om kd åker ur Riksdagen blir det svårt för alliansen. Men för att effektivt rikta in sig på alliansen som ansvarlig för kd's politik så bör inte medlemmarna ens rösta på något annat allians parti heller.

På vilket sätt tror kyrkföreträdarna att vänsterblocket skulle agera för en mindre sträng abortpolitik eller rent allmänt en mindre sekulariserad politik?

På vilket sätt tänker kyrkoföreträdarna att de ska få en effektiv kanal för sina åsikter in i riksdagen utan kd. Partiet där (jag gissar) den stora majoriteten av politiskt aktiva också hör hemma i kyrkliga organsationer.

Med andra ord så känns det som ett utspel som de inte egentligen vill sätta i verket. Det känns som ett obstinat sätt att debattera, om inte vi får som vi vill i den här frågan så tänker vi försöka sabotera för er, även om det i realiteten inte är ett bättre alternativ...

Samtidigt så tror jag många skulle bli glada om de kristna sköt kd i foten. Jag anser det vara vanskligt och möjligen inte en jättebra idé att blanda tro och politik. Det blir lätt så A4 och kompromisslöst av det. För övrigt var det enligt qx undersökning av hur qruisermedlemmarna röstade, bara cirka en procent som bekände sig som kd-väljare. (Kan vara klokt att ta den statistiken med en nypa salt och inte dra förhastade vidare slutsatser.)

Låter det vara osagt hur reellt kyrkföreträdarnas hot är men vill gärna filosofera vidare på vad som får folk att rösta som de gör. Är det möjligt/rimligt att en person låter sig påverkas till att inte rösta på "sitt" alliansparti för att ett annat parti inom alliansen inte motsvarar "renläriga" kristnas förväntningar. Vad hände med rösta med hjärtat och att inget parti lär ändå motsvara alla dina förväntningar...

I en kommentar till ett blogginlägg om att "rösta kristet" på M'Xp, beklagar sig en insändare över att "Politiker och massmedia beter sig som de äger demokratin." Men är det inte lite värre då ett par kristna organisationsledare beter sig som om de äger sina medlemmars röster.

Fotnot:
Pingströrelsen: 86 669 medlemmar 2004/2005 enligt deras websida.
Katolska kyrkan: 85 000 medlemmar enligt deras websida.
I valet röstade 6.6% eller 365 998 personer på kd enligt val.se

Andra bloggar om: kd, politik, abort, rösta kristet, alliansen, pingströrelsen. Kanske intressant.

Om personliga bloggen - Att välja nivå

Ibland när jag sitter och författar ett inlägg på min blogg så glömmer jag bort att det med stor sannolikhet berör fler än mig själv. Man hamnar i ett introvert modus för att vara ärlig mot den tanke man har. För att framställa något så precist som möjligt så krävs det ibland självransakan. En bra personlig blogg (tycker jag) är vanligen subjektiv men med objektiva inslag. Det är lätt hänt att man missar att reflektera över alla reflektioner som kan göras på denna tanke. Att eller hur såväl icke-berörda som eventuellt berörda skulle kunna reagera på det man tänker, tycker, tror och skriver är inte alltid något man reflekterar över.

Ibland fallerar omdömet. Det erkänner jag och gör ingen principiellt ställningstagande mot att radera/nyansera något som blev fel/för mycket. Till god bloggton hör att berätta om man raderat/ändrat. (Jag håller mig inte alltid till den aspekten av god bloggton.) Det har också hänt att jag när jag inte fattat vad jag "ställt till med" förrän i efterhand, frågat om det är okej att jag skrivit som jag gjort. Inget jag rekommenderar, alltså att fråga är bra, men det hade varit bättre om man insett i förväg att det man skrev balanserade på gränsen till oförskämt uppriktigt/alldeles för privat/en tanke som inte borde befästs genom att ha fångats i flykten.

En bra sak är att inte blogga packad, säger sig självt. En annan bra sak att göra är att läsa igenom sitt inlägg ett par gånger och försöka komma ihåg att tänka på vad man egentligen säger och varför. (Det är också bra mot stavfel.)

Jag har en slags default tackling av problemet, som ibland (visar det sig i kommentarerna) frustrerar vissa läsare. Det är en avvägning. Poängen är aldrig att hänga ut någon annan, men om man fortfarande tycker att det är försvarbart att skriva om något känsligt så kan man åtminstone ha den goda smaken att vara vag. Beskriva känslan mer än situationen. Och det har jag lite tips på.

Att vara vag. Att insinuera utan att ljuga. Att uttrycka en känsla utan att exploatera fakta eller personer. Det är en konstform. Att uppmuntra fantasin. Att fokusera på helhetsbilden. Det finns både risker och fördelar. Men så här skulle man kunna göra:

Använd inte dopnamn.
Använd pronomen/smeknamn som inte avslöjar kön, ålder eller relation.
Försök att prata om dig själv och eller andra i tredje person.
Specifiera inte om tiden är då, nu eller sen. Inte heller om det var länge sedan eller nyligen.
Citera.
Citera schizofrent.
Lämna det öppet huruvida du citerar någon.
Berätta saker med abstrakta bilder, dikter, lerfigurer och eller sånger på fantasispråk.
Använd långa meningar och få kommatecken.
Testa metaforer och poetiskt språk.
Bekräfta inget och förneka inget.
Besvara frågor med frågor.
Berätta ur båda synvinklarna och avslöja inte preferenser.
Ge flera analyser och tveka inte vid möjliga motsägelser.
Öva ditt pokeransikte.
Använd ett språk som någon, några eller alla inte behärskar.
Använd "och eller"
Generalisera efter behag.
Om du har få språkmöjligheter så glöm inte bort accenter/dialekter.
Dröj dig inte kvar vid nyckelsatsen.
Betona någon mindre signifikant detalj.
Var diplomatisk.
Tänk allmänt och odramatiskt.
Ljug inte.
Var hängiven historieberättandet inte handlingen.
Lämna slutet till fantasin.
Låt det vara öppet ifall slutet kanske fortfarande stundar.

Om att komma ut

Nu är jag då inte tonårsförälder, inte förälder överhuvudtaget. Men jag snubblade över ett intressant inlägg på bloggen "livet som tonårsförälder" och hittade lite inspiration.

Tänkte att jag skulle ta och prata om min egen komma ut process. Jag växte upp med uppfattningen att inom min familj fanns två tydliga uppfattningar om homosexuella dels att de var förvirrade varelser som pysslade med synd och dels att de var varelser som fanns men som det inte var något speciellt med. Själv hade jag inte så stor koll, men tror att det ändå påverkade mig. Annat värt att lägga till ekvationen är att i kommunen på 7000 innevånare kände jag till en bög och bland släktingar jag knappt hade träffat fanns en flata.

När jag i mellanstadieåldern upplevde förälskeliknande känslor inför en tjejkompis så fattade jag vad jag kände men slog bort det som omöjligt och dumheter. När jag i högstadieåldern fortfarande blev så mycket mer attraherad av tjejer så blev det ännu lite besvärligare. Det fanns som sagt mig veterligen noll gays på skolan, både bland elever och personal. Försökte intala mig att min typ var de mest androgyna grabbarna jag kunde hitta, men det blev liksom inget av det, mest bara ett alibi för både mig själv och vännerna.

Snabbspolning till gymnasiet så var det i princip samma visa en gång till, fjärilar i magen för "fel" personer och med de grabbarna som uppvaktade mig kändes det så fel att jag försökte med inställningen att jag struntar i alltihop. Tanken att det är något lurt med att jag själv inte kände för att flirta med grabbar som stack ut kom inte till mig.

Nått mellanår. Sedan bar det av till Universitetet. Jag var väl lite sen med mycket, av många anledningar, men för att sammanfatta så hände allt då. Jag kom underfund med att om jag hittar min väg så är det precis den jag måste gå, för att det är så det blir bäst, för att det är så det ens kan bli bra... Insikterna kom bit för bit. Det gick fortfarande inte så fort men det var ändå omvälvande. Jag erkände för mig själv att jag var en sån där som blev kär i tjejer (och det hände sig genom att jag träffade en speciell brud. Den bruden blev aldrig min så kanske för att något skulle hända valde jag en grabb, som tyvärr inte utmanade mig det minsta. Oproblematiskt men lite av en backlash. Sen gick det där på repeat ett par gånger, nästan varje gång jag föll för en brud som inte föll för mig så valde jag en grabb istället. Påminner om att det än så länge, bland folk jag stötte på var deprimerande få queera. Jag hittade qruiser och det var lite av en aha upplevelse då man aldrig träffat nån queer i sin egen ålder.

Även om jag gick igenom alltmer givande relationer så började jag så smått få klar för mig att alla bitar inte skulle kunna falla på plats om jag inte började leta på rätt ställe. Jag berättade för fler och fler av mina vänner och var mer och mer öppen om vad jag själv var övertygad om. Mitt syskon var den förste i familjen som fick veta, helt enkelt genom att jag och en dejt stötte ihop med syskonet på stan lite innan det var meningen att vi skulle möta upp. Vi som i jag och syskonet. Återigen, nästan löjligt oproblematiskt.

Men i och med att jag aldrig varit speciellt mångordig om mina flings med paranteserna så hade det inte kommit upp där, inget dolt men samtidigt inget berättat då frågorna uteblivit. Sett till min bild av hur jag trodde de skulle reagera så drog jag mig lite för att förvarna dem om läget (ordvalet indikerar hur bilden min var). Men så en eftermiddag framför tv'n, med en förälder och syskonet så kom vi att diskutera vem som var mest attraktiv i en tjejgrupp. Och när jag argumenterar så går jag mycket på känsla, tycker det är kul att argumentera väl utan att det för den sakens skull är jätteviktigt att "vinna". Men för att understryka att jag hade väl underbyggt omdöme i denna förvisso helt "smaken är som baken"-fråga så krävde mina argument att jag avslöjade min läggning. Vilket jag gjorde. Det var ett spontant, medvetet avslöjande som, visade det sig, inte ens väckte vare sig förvåning eller ifrågasättande. Med andra föräldern så dröjde det tills jag hade ett regelrätt förhållande i ryggen för att få tummen ur. Där möttes jag av både förvåning och ifrågasättande. Framförallt ifrågasättande av konceptet men det är inte ett stort problem och inte riktigt mitt problem heller. Och hur som helst så övervärderade jag kraftigt vilka konsekvenser det skulle få, de har varit obetydliga i relationen men viktiga för mig själv.

Så vad för klokheter har jag att dela med mig av. Hm, kanske inte så mycket annat än luddiga tankar... Insikten att allt ordnar sig och hur eller om det blir jobbigt, det blir vet man inte förrän efteråt men att man troligen överskattar det. (I vilket fall så gjorde jag det.) Att allt är ens egna möjligheter och att det bästa man har att gå på är vad man själv tror att man vill göra. Reagerar folk tråkigt så är det först och främst deras problem och inte något man ska ta åt sig. Personligen (igen) så har det som regel gått tämligen odramatiskt till.

När jag var femton hade jag aldrig kunnat ana allt stöd och värme jag skulle komma att få från vänner eller att jag skulle kunna känna mig helt lugn, trygg och fri som en sån där queer.

En nyfiken bloggutmaning till den som känner sig manad. Hur gick det till för dig eller har du för insiktsfulla tankar om att komma ut som du vill dela med dig av?


Andra bloggar om: komma ut, flata, queer

Världen är mitt ostron

Fick ett litet mail där det frågades om vem som kan känna sig välkommen och hemma i länklistan. Det undrades om man behövde skriva en HBT¹-blogg.

Som svar så undviker jag att hänga upp hakar i vad bloggen är och tar utgångspunkt i bloggaren. På så sätt blir det enkelt och öppet. Upp till var och en.

Ville definitivt inte ha en snäv ram där man sållar bort allt som inte är bloggar som i huvudsak tar upp minst si och så många procent HBTQ-angelägenheter. Det finns ingen allmängiltig sanning om vad som är angeläget och överförmynderi tycker vi inte om. Tycker det är lätt idiotiskt med likriktning, mångfald är kanske ett överanvänt ord men det är en bra grej.

Poängen är inte att det bloggas uteslutande om brudar men att det bloggas av brudar.

Med andra ord, hjärtlig välkomna alla om-vad-som-helst-bloggar där den bloggande känner sig bekväm med bli identifierad som vad som helst icke-strejt². Detta vad som helst är upp till dig inte mig. Den obstinata vägen ingen etikett alls funkar den med.

Nåt mer behövs inte...


¹ HBT(Q) står alltså för homosexuella, bisexuella, transpersoner (och queera).
² Strejt, fulstavning av straight, dvs heterosexuell.

Andra bloggar om: bisexuell, flatblogg, flata, hbt, hbtq, hbt-blogg, hbt-bloggare, homosexuell, lesbisk, trans, queer

Om att börja blogga

Det finns mängder av saker att ta ställning till. Det finns många olika ändar att börja i. Det är dels de "existentiella" frågorna.

• Först och främst, känner du dig inspirerad?
• Vet du om vad du vill skriva?
• Vad vill du ha för läsare? (Vänner/bekanta och övriga som känner sig lockade, så många som möjligt/world domination, folk som delar min obskyra hobby, spelar ingen roll/det märks, människor som inte känner mig)
• Vad kan det vara bra att heta?
  

De avancerade tekniska aspekterna är det inte nödvändigt att sätta sig in i på en gång. Kanske aldrig, det är valfritt. Dock så måste man förstås välja var blogga.

Ett bra val är troligen en bloggtjänst som är gratis och användarvänlig. För vissa kanske den också bör vara på svenska. För att inte låsa in sig ett hörn så är det också intressant att det i framtiden, om man känner sig hågad är möjligt att laborera med layout och lägga till avancerade funktioner mm mm.

Tyvärr är det inte möjligt att utropa ett verktyg till det bästa bloggverktyget, för vad som är bäst beror på vad man ska ha det till. Vad som är viktigt är subjektivt. För att göra det enkelt för mig så citerar jag tidningen internetworld: "Blogger är bästa verktyget" med motiveringen just det att det är enkelt att starta och att möjligheterna är stora. Utifrån hur stora övriga tjänster är så lägger jag för de internationella bloggtjänsterna till Wordpress och MSN spaces. Det senare är dock ingen personlig favorit.

Internationella tjänster:

• Blogger
• Wordpress
• MSN Spaces
• Blogsome

De svenska bloggtjänsterna har av blivit föredömligt kartlagda av primelabs. Ur hela listan plockar jag några populära:

Svenska tjänster:

• Blogg.se
• webblogg.se
• Aftonbladet blogg

Att registrera sig på en tjänst är i de flesta fall grymt enkelt. Man väljer namn, lösenord, signatur (under inlägg) och bloggens titel... Sedan kan man i princip skriva sitt första inlägg. För blogger så finns en steg för steg instruktion på svenska här.

Jag samlade lite spridda länkar om det där med att blogga för ett tag sedan. Att botanisera bland dessa kan säkert ge bra idéer.

All blogghjälp som hittills är sammanställd på denna blogg finns här.

Gick det för fort eller för sakta? Hur som helst, lycka till!


Andra bloggar om: blogga, bloggosfären

Många hjul blir det

I näst senaste inlägget, det med de tusen länkarna så pratade jag lite om bloggportalen. Ett ambitiöst projekt som svulstat ut ordentligt sedan aftonbladet fick Herr Sigge på lönelistan, att Herr Sigge får en lönecheck i fickan och antagligen därmed kan lägga mer tid på det är också ett sätt att uttrycka det. Och det var inte det jag skulle tipsa om.

Grejen är att på bloggportalen får man, när man registrerar sig och sin blogg placera in den senare i kategorier. En av kategorierna är HBTQ. Där finns till dags dato 153 bloggar och det är förstås skoj att se att mesta favoriten är en brud. Hur som helst. Mängder av bloggar att upptäcka finns på bloggportalen (och det kan vara ett trevligt drag att regga sin egen där också). En liten varning för listhysteri kan dock vara på sin plats.

Intressant krönika

Hur långt är det egentligen rimligt att dra det där snacket om diskriminering.

"Förbjud homon' på heteroklubbar". säger Ruth efter att ha blivit nekad inträde till en gaykväll och givetvis menar hon inte att vi ska ta henne på orden. Bara att det är synd om henne.

Själv tycker jag väl inte att det är big deal. Känner snarare att det är lite småsint att låta sig provoceras av att man för en gångs skull inte hör till målgruppen.
Det är trots allt värre när diskriminering får pågå utan korten på bordet. Utan någon slags motivation.

Att sedan skapa något slags likhetstecken mellan att förbjuda heteron på homoklubb och förbjuda homon på hetroklubb är underhållande befängt. (Lustig rättvisa om 10% skulle vara portförbjudna 90 % av kvällarna och 90% skulle vara det 10% av kvällarna.) Det hade varit en trevlig värld, om det hade varit samma sak att portförbjuda det ena eller det andra. En värld där ingen behöver portförbjudas alls. Hej utopi. Där jämlikhet är allomfattande i praktik och inte bara i teori. Så länge det inte är så, kvarstår meningen med att definiera vad som är diskriminering. Så länge det inte är så, kvarstår poäng med att inte reglera bort möjligheten att skapa friplats för en minoritet ibland.

Inte helt osökt får händelsen mig att tänka på fallet med han som gick ett steg längre och JämO-anmälde en tjejkväll. En anmälan som tack och lov, tycker då jag, avskrevs.

Vad tycker ni då?

Andra bloggar om: hbt, diskriminering, jämo, gaykväll

Publicitet

Har du fått en besöksräknare på plats men tycker att du faktiskt borde ha fler läsare?

Vi bortser från de uppenbara fördelarna som kommer från schyst innehåll/hög frekvens. För mycket att säga om det för att gå in på det nu.

• Prata med andra som bloggar
  

Det trevligaste sättet är att lägga kommentarer på andras blogginlägg du gillat. Ganska så självklart. Precis som det att länka från din blogg till bloggar du gillar att läsa. (Snokar du i din statistik kan du lista ut vem som länkat till dig. Det kan ge lite att googla efter sin url. Det är förstås effektivt att registrera sig på technorati som har en övervakningsfunktion på länkar till blogg och inlägg.)

• Berätta att du skrivit.

Spela roll hur det funkar. Det kallas att pinga. I praxis fyller du i din bloggadress i ett fält och klickar på en knapp. Görs då man skrivit något nytt.

nyligen. se - pinga nyligen nyttig och förutsättning för att hamna på knuff!
twingy - pinga twingy så länkas du tillbaka från dn/svd-artiklar.
tjejblog. com - du måste först bli medlem men tjejerna är snabba
svensk.lemonad - pinga lemonad, först bör du placera dig på kartan
technorati kan man även pinga.

• Berätta att du bloggar och om vad

Många funktioner på följande sidor.
bloggportalen.se - Registrera massor av funktioner och bra att ha
bloggtoppen.se - Registrera listar efter besöksantal

• För att berätta om vad du skrivit.

I varje inlägg så lägger du in taggar (etiketter) på innehåll i ditt inlägg. För alla följande så ska man också pinga nyligen så ska det i övrigt fungera automatiskt.

bloggar.se - (hur? skriver etiketterna samt pingar nyligen)

intressant.se (hur? du länkar till intressant i inlägget)
knuff och bloggtips hamnar man också på genom etiketter och att pinga nyligen. Om du skriver om något och i ditt inlägg lagt en länk till en tidningsartikel så snappas också detta upp av knuff.

Länka till andras inlägg och/eller tidningsartiklar då det är relevant.

• Berätta om varifrån du skriver.

bloggkartan.se - sök efter ort
svensk.lemonad och bloggportalen gör också detta.

Finns många mer sätt... Tror att det räcker för nu. Hoppas att pedagogrösten inte verkar lika framtonad i skrift som i mitt huvud när jag skriver ABC.

Andra bloggar om: bloggtips, bloggosfären

Coolt

Räknar till femtio bloggar i länklistan. (And counting.) Det tycker jag är riktigt schysst!

Som det uttrycktes i ett mail, det är kul att mobilisera en massa brudar och bara brudar. (Snart är det vår. Ganska snart i vilket fall ;)

Vem läser min blogg?

Det är möjligt att lista ut ganska så många olika saker om sina bloggbesökare bara man lägger till ett litet statistikverktyg. Det är mer än bara en besöksräknare...

Saker du kan få veta är:

• Populära sidor hos dig
• Ingångssida (den första sidan besökaren hamnade på)
• Utgångssida
• Populära länkar till din sida
• Sökord (från sökmotorer)
• Frekvens från sökmotorer
• Besöksvägar (inne på bloggen)
• Besökslängd
• Återkommande besökare
• Karta över besökarnas geografiska spridning
• Statistik över land/stad/domän
• Webbläsare hos besökaren
• Systemet hos besökaren (skärmupplösning, operativsystem...)
• Med mera...

Statistiken ser man på en egen webbsida, en som man loggar in på. Jag har testat två:

Statcounter har jag använt i snart två år. Man får en god överblick och det finns som sagt en uppsjö av vridningar och vändningar på hur statistisken presenteras för en. Sidan är kanske inte så snygg. Men den är relativt snabb. Detaljerna i statistiken är lätta att hitta. Det är enkelt att spärra sina egna besök genom skapande av en cookie. Största nackdelen är att den stora detaljrikedomen på besökare är begränsad till de senaste hundra besöken om man inte vill betala. Ett plus är att du kan välja om, hur och vad som ska synas på din blogg.

Google analytics heter en ofta rekommenderad tjänst. Det är precis som på statcounter enkelt att registrera sig. Det är något svårare att filtrera bort sina egna besök (speciellt om man har flytande IP-adress). Upplägget på statistiken är grafiskt överskådligt och snyggt. Samtidigt är det kanske lite väl mycket yta och sammanfattningar.

Hur gör man?

Först måste man registrera sin person hos statistiktjänsten. Det är bara att surfa dit och trycka register/sign up. Därefter leds man genom registreringsprocessen. Den som är välbevandrad i alla datatermer hoppas jag har översyn med att jag nu detaljerar det som kanske inte för alla är helt självklart. Mest elementärt är att välja sig alias, lösenord och berätta vilken sida man tänkt övervaka (http://minblog.bloggställe.com).
Ett mycket viktig steg är sedan att klistra in ett litet javascript i sin blogg. För att kunna göra detta måste man alltså gå in och redigera sin bloggs HTML-kod. Har du en blogspot-blogg betyder det att du ska redigera din template. Koden ska klistras in så den hamnar i sidans body. Lättast är att scrolla hela vägen ner och gå uppåt tills man hittar "slut på body"-taggen som är "/body" inom hakparanteser.

För att testköra google-analytics så registrerade jag denna blogg där och tog ett par skärmdumpar på vägen:




(Jag fick lite felmeddelanden från blogger i absolut sista steget eftersom ett "c" på något märkligt vis hade blivit ett "k" i scriptet/koden som skulle klipp och klistras. Antagligen bara en engångsföreteelse.)


Genom att surfa in på till exempel www.ip-adress.com kan du se ett exempel på hur mycket information som kan snappas upp bara på grund av att du råkat besöka en sida. Om man surfar med Internet Explorer kan illasinnade webbmasters till och med tjuvkika på vad du senast klippt och klistrat...

En sista sak: Läsare av bloggar via RSS-flöden förblir ganska hemliga. De ger inte utslag i besöksstatistiken. Det är lite av en smaksak om man vill strypa sitt RSS-flöde (görs vanligen i blogginställningarna) så att det bara visas rubriken eller de första meningarna av varje inlägg. Om man är lite försiktig av sig, antar jag att det är viktigare att hålla reda på så många som möjligt genom att tvinga folk att besöka. Om det viktigare att göra sin blogg maximalt tillgänglig så är det antagligen helt okej att låta läsaren välja hur hen vill läsa.

En parantes för den lätt paranoide: Bloggen du läser kanske inte säger något om att hen registrerar uppgifter om dina förehavanden. Ifall du känner att du bara måste få veta så går det alltså att spionera i de allra flesta sidors källkod efter kännetecknet på existens av besöksräknare; javascriptet. Fast då är det frågan vem som har problem egentligen.

Andra bloggar om: besöksräknare, besöksstatistik

Ett utdrag ur en anonym blogg

Det handlar om hur man kan resonera fram och tillbaka om sitt anonyma bloggskrivande. Inlägget hade kunnat varit ur en anonym blogg och är givetvis bara ett par sätt att se på ett par saker.

Jag kommer tillbaka föreslagna teman med reflektioner om hur blogga, hur göra reklam mm. Reflektioner över saker att tänka på före. Tips på hur man sätta sig in vidden av möjligheter och risker. Faktum är att inlägget nedan var påtänkt till en anonym personlig blogg. Men det blev inte så. Det är just en sån där sak att tänka på. Om något en gång publicerats på ett ställe kan det vara väldigt svårt att bli av med alla spår det lämnar på nätet. Definitivt ytterligare ett tema att fördjupa sig i.

Kom gärna med önskemål och förslag!

Nu är det tidsbrist. Önskar er en trevlig helg!

(Förhoppningsvis tycker ni inte att jag är en sån där som Lundin i allsång på skansen, som envisas med att sjunga sina egna lökiga låtar när han borde fokusera på pärlorna i landets rika vis-skatt. Hehe, bjuder på det i så fall.)

Jag vet inte om denna blogg var en bra idé. Visst har det hänt att människor, vänligt sinnade människor, uttryckt att jag har lyckats tänka begåvat med tangenterna. Ibland. Om inte annat, så uppskattar jag för egen del att uttrycka mig.

Fast jag skriver för att jag tänker, inte för att bli läst. Skriver för att lista ut hur allt hör samman. Eller för att avfärda sambanden som myt. Om nu dessa nobla deklarationer är något jag kan vidhålla trots att jag inte skriver i ett .doc utan på Internet. Detsamma nätet som så gott som alla kan komma åt, och det nätet där alla som vill, kan uttrycka sig om vad/hur de vill. På gott och ont. Till och med lagens långa arm har här svårt att upprätthålla sina stadgar.

En stor anledning till att skriva på Internet är för att det ska bli mer seriöst. Kant tyckas som en märklig åsikt. Ha! Lycka till med att bli tagen för seriös på nätet! (Fast jo. Det händer, jag tar ju folk seriöst om de ger ett ärligt intryck.) Och för att jag själv ska ta skrivande mer seriöst, så måste jag riskera att jag faktiskt blir läst. Men helst bara av människor jag inte känner. Som inte känner mig. Eller som känner mig så väl att de upphört att förvånas.

Skriver för att jag känner att jag har något att säga, på ett sätt som ingen annan. Ur ett perspektiv som ingen annan. Mitt. Om man nu kan påstå att det visst dyker upp nya saker under solen.

Faktum är att jag är lite ängslig för den osannolika vändningen att massorna skulle hitta hit. För då kommer statistiskt sätt också min dolda identitet ryka. Äsch, det lär inte hända. Jag tar och skriver för mig och förhoppningsvis en liten skara.

Väljer reklamvägarna med omsorg. Passar mig för de effektivaste och de allmänt breda kanalerna. De medför risken att förleda hit de som jag inte skulle vilja läsa och känna igen mig/sig. Fast risken finns alltid, och om jag inte berättar för någon att "hallå, här håller jag på och författar! titta in om du känner för" så är det inte så stor chans att någon slags poäng med det hela uppnås. Så okej, jag tar väl risken då. Väljer en nivå utifrån vad jag hoppas på är relativt lagom. Ser vart det leder och skriver såpass rakt att jag hypotetiskt sett kan leva med att bli avslöjad även om det verkligen skulle svida. Glömmer säkert en smula bort riskerna, de är trots allt inte speciellt stora. Fokuserar på vad som var tanken och uppfinner otåligt lite fler på vägen. Börjar skriva och hoppas på att allt utvecklar sig till det bästa.

Det är en ruskigt halkig gång att gå på, den mellan att vilja vara så precis och objektiv som möjligt, mellan att ibland känna sig inspirerad att uttrycka den mest subjektiva versionen som skapas kan. Helt enkelt uttrycka sig fritt. Blanda det stora med det lilla. Det välgrundade med det befängda. Vidare just det att vilja uttrycka sig om känsliga saker, det är den verkligt halkiga gången. Om saker som berör. (Om saker som kan förvisso kan misstolkas.) Samtidigt så kvarstår det som själva poängen, det måste ingå i att uttrycka sig.

Det blir vad man gör det till

Som jag skrev när jag tackade bruden för länken, så tycker jag det känns fint att synliggöra varandra inom flatvärlden/HBTQ-sfären!

Har på känn att vi är många och det verkar som om en hel del startar upp nu. Ser inte att det kan spira annat än bra saker från att man pratar med varandra. Så jag försöker i anspråkslöshet (med en smula storhetsvansinne) att skapa en arena som kan sammanföra folk:

• Läsare med bloggar.
• Bloggare med andra bloggare.
• Läsare med tanken om en egen blogg. (Mycket potential där!)

Till sist, välkommen du som tittat in! Tackar för besöket och hoppas du/ni finner anledningar både att komma igen och spana in en massa bloggar.

Ler fortfarande åt skjutsen i statistiken.

Och jo, just det. Tänkte kalla mig hobbit, jag tror ni fattar (hobbit). Det är kanske banalt. Men det enkla är ofta det bästa!

Skogstokigt

Höll på att sätta kaffet i halsen när jag läste Aftonbladet på lunchrasten. Lyssna på Nirvana - Bli gay. Jag som trodde att man blev deppig av att lyssna på Nirvana. Nog för att de har en speciell plats i hjärtat och väcker många bitterljuva tonårsminnen.

Garvade hur som helst gott åt befängdheten. Ur aftonbladet:

Kristen sekt listar artister som ”gör ungdomar homosexuella”. Nirvana, The Doors, Wilco. Det är några av de artister som en kristen amerikansk sekt menar ”gör ungdomar homosexuella”...

Hela listan finns på siten love god's way gay bands

Det finns också en lista på safe bands. Ganska så skoj både det att den senare listan är så mycket kortare samt att Evanescense dyker upp där. Hon sångerskan, Amy Lee tror jag skulle kunna få rätt många på fall om hon bara försökte. (Om det nu hade varit så det hade fungerat...)

Antigayretorik-Tor förklarade lite senare att "nyheten" egentligen är en satir. (Jag orkar inte kolla källor.) Det är fortfarande ett gott skratt.

Lite mer tekniskt snack

Om man är en blogg-newbie och funderar på vars/hur man hittar bloggar eller var man kan börja blogga så finns en mycket bra sammanställning hos primelabs.

Om du funderar på vad som kan tänkas göra en blogg tll en "succé" finns en spännande reflektion över det hos älskade dumburk.

En tanke reflektion innan man eventuellt väljer framgångskoncept är att kanske man inte vill bli någon succé, utan har en helt annan målsättning. Pratar förstås inte katastrofblogg utan att man, om man tänker efter, kanske mest har som förhoppning att uppdatera vänner på annan ort om vad som sker. Det är inte helt fel att fundera på vad som kan tänkas vara ens grej, vem man skulle vilja läsa. Om man inte vill att "vem som helst" ska kunna koppla din blogg till dig (anonymitet).

Kan också hända att man vill skriva en så kallad personlig blogg mest för sin egen skull och hoppas på dialog men då kan det vara bra att fundera på om det är för bekräftelse eller för att reda ut sina tankar.

Vad finns det för skäl till att blogga? Hakke snackar om hans skäl, ganska många bra anledningar.

För mig är största skälet till att blogga helt enkelt för att jag känner för att uttrycka mig och dela med mig om vad som engagerar, med en ganska difus målgrupp, som dock har vännerna i centrum. Men nu pratade jag visst om den personliga bloggen. Anledningen till denna blogg är väl ganska så uppenbar... Typ arena för kontaktknytning, tips och trix mm. (Sedan om medlen är tillräckliga för att nå upp till målsättningen återstår att se.) Work in progress är ganska så tufft.

Svårt att hålla koll?

Har du hittat så många nya bloggar att det börjar bli svårt veta vad du läst och tidskrävande att titta in på alla?

Då finns det något som heter RSS-läsare. (RSS står för rich site summary men det kan du glömma igen.) Från de flesta blogga publiceras det en feed, ett flöde. Alltså rubriker och text i inläggen. Har man en RSS-läsare kan man lägga de bloggar man vill läsa och dessutom få översikt i vilka inlägg man läst och inte läst.

Man kan antingen installera ett RSS-läsar-program eller använda en webb-baserad RSS-läsare. Själv använder jag en webb-baserad: bloglines.com. Först måste man berätta vilka bloggar man vill läsa, det gör enklast genom att klicka på "add" och skriva in adressen. För att vidare illustrera möjligheterna kommer en skärmdump. Som synes har jag kategoriserat de bloggar jag läser genom att lägga dem i mappar. Dessa mappar går att döpa till vad som helst. Har gjort namnen på bloggarna (bloggtitlarna) i mappen suddiga.

När nya inlägg publiceras någonstans så syns det som en fetstilt bloggtitel efterföljt av en siffra som berättar hur många nya inlägg det rör sig om. (RSS-läsaren berättar om alla inlägg som publicerats sedan jag senast var inloggad och tittade.) Om jag klickar på bloggtiteln kan jag direkt läsa de senaste inläggen (i detta exempel från tjuvlyssnat.) Vill jag kommentera inlägget eller gå till bloggen, så är rubriken till inläggen en länk till detsamma.

(klicka på bilden för större version.)

Andra använder till exempel wizz som verkar vara en bra tilläggsfunktion till finfina webb-läsaren firefox (nedladdningslänk, svensk version).

Fördelen med att installera ett separat program är att man sparar ner allt på sin dator och kan läsa det när och hur man vill, (faktiskt även om det tagit bort av författaren). Fördelen med en webbaserad är att man reder sig med vilken dator som helst och det kanske inte är så viktigt att läsa sånt som en bloggare ångrat sig om.

Som synes

Så har utseendet uppdaterats, förhoppningsvis till det bättre.

Jag har också tänkt på en sak. Det vore spännande om det är några som känner för att fylla sidan med infall. Jag söker alltså glada medförfattare. Valet finns mellan att anmäla intresse nu och påverka idéen (idéerna) medans de tar form eller att vänta och se. Risken finns förstås att det blir mycket snack och lite verkstad, men försöka duger.

Vill man nå mig utanför bloggkommentarernas offentlighet finns från och med nu en mailadress:
hbtqkontakt snabela gmail punkt com. Dit går det också bra att vända sig om man vill upp på listan (eller bort ifrån den...).

Förändringar

Har ändrat adressen till denna bloggblogg från lesbiskblogg.blogspot.com till hbtq.blogspot.com för att det både är en mer coherent namngivning och en kortare URL.

Alltid denna ängslighet att gå för långt

Vill ju inte råka outa någon för att jag inte inser att jag läser mellan raderna och kanske dessutom även har förståt fel.

Det vore så mycket roligare och enklare att bli tipsad om vem som vill vara med...

Ett HBTQ-nav

Tänk om man kunde samla alla bloggande flator/lesbiska, flatiga bin, gayiga/queera tjejer och alla andra ickehetro-ladies på ett och samma ställe.

Alla som vill bli funna...

Bli arg eller bli glad. Jag tar mig friheten att försöka googla fram er.

(Ursäkta kategoriserandet.)

E-maila mig om du vill vara med!
E-maila mig om du inte skulle vilja var med!

Fixar ett e-mailkonto strax... Tillsvidare, lägg in en kommentar.

Ok?