Queerfilm

Nu då våren på allvar står för dörren är det snart dax att ge DVD-spelaren en halvårsvila och plocka fram grillen ur förrådet. Men inte riktigt än, i vilket fall inte här där snön fortfarande ligger vit på norrslutningarna. Så jag tänkte prata film medan det ännu är tid.

Vilken är egentligen den ultimata queerfilmen? Den vackraste, den mest insiktsrika, den mest deprimerande eller kanske den mest oförutsägbara. Om man frågar folk efter deras favoritfilm alla kategorier får man antagligen fler svar än antal människor man frågat. Och det är lurigt med hur man ska betygsätta banbrytarna och kultfilmerna. Men tillbaks till den brokiga kategorin flatfilm, det är inte helt sällan de man snubblar över (eller luskar reda på) är fruktat B-ig. Ska det va så, hehe. Det är inte säkert att bara för budgeten varit begränsad så blir filmen dålig. Då kan man kalla det independentfilm med hjärta och själ.

Några stycken filmer...

High Art. Drama. Vacker och berörande.

Saving Face Romantiskt komedi, en hatälske genre men denna funkar. Man har trevligt då man ser den här.

Boys Don't Cry. Värd att tipsas om många gånger. Det är en film som fastnar och dröjer sig kvar länge i tankarna. För skådespelarprestationerna och det underbara soundtracket.

Kissing Jessica Stein. För den roliga dialogen och det fantastiska soundtracket.

Jessica: Is that Barry White?
(det sjunger/mullrar): I'm Gonna Love You Just a Little More i bakgrunden
Helen: Nooooooo!

But I'm a cheerleader: Lågbudget men befriande cynisk och riktigt rolig.

Its in the water: Ytterligare en komedi som jag tycker funkar.

Fire: Indiskt drama. Fin film.

Butterfly (Hu die): Drama. Hong-kong.

Har ni några rekommendationer kanske? (Gärna asiatisk film!)


Andra bloggar om: filmtips, queerfilm, flatfilm

Sveriges nya queerstore

Det kom ett mejl och om man ber snällt är inte jag den som är den. Många fina saker i många fina färger kan man hitta i en nystartad e-butik som heter Aqua Iris. Mejlet var alltså från Mirjam och Fanny och lyder som följer...

Hej!

Vi är två tjejer som nyligen startade företaget AGUA IRIS. Vi säljer Unika BI & Regnbågssmycken. Det finns alldeles för lite sånt i Sverige, egentligen är det väl bara QX, och de har mest samma saker som går att köpa i alla andra regnbågs-pyl-shopper runt om i världen. Vi vill skapa en motpol med nya grejer till bra priser, så att alla har råd. Vårt mål är att vi alla HBT-människor ska våga visa vilka vi är. Att lyfta fram regnbågsflaggan och BI flaggan så att vi verkligen syns. Vist e det kanske drömmen att ingen ska behöva snacka om vilka de blir kära i jämt, utan det ska vara lika normalt att vara gay som hetero. Så är det ju inte idag och många går omkring och är alldeles för ensamma i sina tankar o känslor. Därför är det så härligt att träffa folk på stan som verkligen vågar visa vem de är. Som bär regnbågsflaggan med stolthet, eller håller hand med sin älskade.

Det är svårt att nå alla andra som inte bor i Sthlm där vi själva bor. Här kan vi sätta upp reklam men det är kanske egentligen inte här vi behövs som mest, utan ute i landet. Där det inte är lika vanligt med HBT-människor som vågar visa vilka de är. Kanske vågar inte Anna i Dala Floda stoltsera med sin regnbågsflagga men bara känslan av att ha den hemma kan ge massor med styrka. Det är så vi känner det, vi vill ge styrka till alla att våga visa vem de är. Och känna stolthet.

Vi kan berätta lite om oss själva. Vi är Mirjam & Fanny Cameron. Vi gifte oss januari 2006 och hela idén startade när vi var på vår bröllopsresa jorden runt. Vi hittade på vägen vävda band i regnbågsfärgerna, tygmärken, stenhängen, och pärlor i massor. Vi e väldigt pyssliga och idén var född. Vi är 22 och 25 år och bor med vår katt och motorcykel i Sthlm och är väl som de flesta andra flatpar. Fanny pluggar till bland annat idrottslärare och Mirjam jobbar som designer/fritidsledare på en ungdomsgård i Solna. Vi skulle bli underbart glada om ni alla berätta om oss, inte bara för vår egen skull utan faktiskt för att vi vill inspirera andra.

Mirjam & Fanny Cameron

Jag vill önska dem lycka till och ni kan alltså gärna kolla in queerstoren på aguairis.se

Garrottering

Att det finns folk till allt visste vi redan. Jag misstänker att de flesta av er i sinom tid upptäcker vad för nytt QX-redaktionen har att förmedla. Jag har precis hittat artikeln om att en italiensk politiker vill avrätta homosexuella och att han dessutom specifierat hur. Inte så mycket mer att säga om det än suck. Beklämmande.

Det som som hastigast fångar mitt intresse är att han föreslår garrottering. Latjo ord. Undrar vad det betyder... Enligt wikipedia är garrottering också kallat strypjärn eller stryp stock. Alltså verkligen inte en latjo företelse utan dessvärre obehaligt bara att läsa om, det är ett utstuderat plågsamt sätt att ta folk av daga. Förlegat och lagt till historien är det också, försvann med en fallen diktatur (den spanska). Man skulle man önska att även idéer av det slaget som nämde politikers också kunde göras, avskrivas som förlegat och som en historisk grymhet.

Hittat en ny widget

Bra eller dåligt? Jag har lagt in alla (*) bloggar. Till det bra hör att man i den allt längre listan ser vad som dykt upp senast kompett med nya inläggets titel. Till det sämre hör att RSS-flöden inte är ofelbara, ibland löper de amok och ibland funkar de inte alls.

Go' kväll

Har funderat lite på det där med var skivsamlingen eventuellt säger om en människa. Givetvis är det lite befängt att dra slutsatser om folk utifrån vilka skivor de äger eller lyssnar på. Fast på kul tänkte jag filosofera lite runt det.

Jag antar att inte många argumenterar mot att det lätt generaliserat är så att en hel del skivor snirklar sig in i ens samling på andra grunder än att man plötsligt blivit varse om deras musikaliska kvalitet. Man har bland annat hypefaktorn, hjärntvättsfaktorn, coolhetsfaktor, orginalfaktorn, det-är-ju-en-klassiker-faktorn, snyggt-omslagsfaktorn, snygg-sångerska-faktorn, nästan-gratis-ursäkten och något slags hbt-kriterium.

Hur många har inte åtminstone övervägt att ladda ner/köpa en skiva för att basisten är flata. Eller sångerskan ger tydliga gayvibbar....

Jag läste om en tjej som kallar sig KT Tunstall. Hon har tydligen regnbågsfärgade hängslen på sig på det självbetitlade albumet. Att denna attiralj hade något med gay att göra hade hon inte en aning om, säger hon i en intervju. Men likaväl så har det omedvetna draget givit henne "a massive lesbian fan base". Vilket hon tar som en komplimang. Nu säger jag inte att bruden är dålig, tvärsom är hon grym. Jag började lyssna på henne efter att nån brittisk tidning hypat debutalbumet...

Vad gör en flatig skivsamling. Testa?

Har du skivor av..

... Eva Dahlgren, allt hon släppt ungefär?

... Melissa Etheridge, Melissa Ferrick eller Joan Jett?

... KD Lang eller Indigo Girls?

... Le Tigre, Tegan & Sara, Peaches eller Bitch & Animal?

... Ani Difranco?

... Mirah, Doria Roberts, Me'Shell NdegeOcello eller Tracy Chapman?

... Tatu eller Addis Black Widdow?

... Alanis, Janis Joplin, PJ Harvey eller Patty Smith?

Har du minst tre skivor med regnbåge på omslaget? (exempel Pink Floyd - Dark Side of the Moon).

Gångra ihop antal skivor per rad plus en. Dubbla siffran om skivsamlingen till minst 50% innehåller brudar eller tjejfrontade band. Tredubbla vid minst 60% Osv.

Exempel: 1 x 1 x 1 x 3 x 15 x 2 x 2 x 6 x 2 x 3

Vill du ha procenttal? Dela med antal skivor i skivsamlingen. Klart. 29 %

Högst ovetenskapligt... Hur gay är din musiksamling?

Ett norskt (skräck)exempel

Ur Norge Idag av Astrid Tjørhom...

"[...] Noen hevder at det går ikke an å ta Bibelen bokstavelig i dag, fordi samfunnsforholdene er totalt forandret. [...]

Homofil/lesbisk "frigjøring" blir fra mange hold kjørt fram som det eneste rette. Fra å være forbudt i vårt land for 35 år siden er det nå kommet dit hen at det skal så over all måte godtas. [...] Det blir også hevdet at vi må vise nestekjærlighet mot disse, og dermed la dem få det de ønsker. Men er dette å vise nestekjærlighet? NEI!! Å være homofil/lesbisk er ingen synd, men å leve ut sin homofile/lesbiske legning er og blir synd mot Skaperen. Når forholdene blir lagt stadig bedre til rette for at homofile/lesbiske skal ha "fulle rettigheter" og full frihet i sin seksualitet, vitner det tvert imot om mangel på nestekjærlighet mot disse. De får ikke den hjelpen de burde få. Det vi som samfunn burde gi dem, var hjelp til om mulig å bli fra sin seksuelle legning. [...] Lykkes ikke dette, bør hjelpen settes inn på å gi dem hjelp til å takle det faktum at deres seksuelle "feilkobling" betyr at de må leve sine liv uten seksuelt samkvem med et annet menneske.

Selv har jeg en medfødt hoftefeil som har skapt ganske mye ugreie for meg. [...] Sliten og mismodig tenkte jeg ofte: "Å, om jeg bare hadde hatt to friske hofter". Men det hadde jeg altså ikke. [...] Dette ble min lodd i livet. Jeg har lært meg å leve med det, og lar hofta bestemme hva jeg kan eller ikke kan gi meg i kast med.

[...] Kan du ikke bli fri fra din legning, så tenk over om du ikke likevel kan leve et godt liv uten seksuell nærhet til et annet menneske.

Må Gud velsigne deg og hjelpe deg."

Så vad ska man säga, frågan är vem som har den där felkopplingen. Det verkar som att hon antyder att det var medmänskligare med förbud mot allt. Och att konsekvenserna av ett liv i ensamhet är något som man bör tackla som man tacklar att livet begränsas av höftproblem. Det är bara så urbota dumt.

Jag antar att hon inte tycker att det är rimligt lägga förhoppnig på att religionens rättesnöre i allt också blir det samhällets rättesnöre. På vilket sätt är det då rimligt att i en omdebatterad fråga tycka att det är något att bygga lagar och förhållningssätt på. Som ska gälla för alla, speciellt de som inte delar uppfattningen. Det handlar inte om rättighet till sin sexualitet. Det handlar om rättigheten att inte diskrimineras som människa. Det handlar om rätten att själv välja religion och/eller ha sin egen uppfattning om hur man tror...

Undrar vad hon tycker om samboförhållanden, är de också oacceptabel synd? Ska sambopar inte få skaffa barn? Ska barnen till sambos straffas för att föräldrarna inte lever oförvitligt kristet?

Vid bokstavlig implementering av fyrkantiga ramar, så blir utfallet automatiskt ett totalitärt samhälle.

Men alltså, det är svårt att ens bemöta denna debattartikel. Hur är det möjligt att hon har självgodhet nog att debattera för avhållsamhet och bibehållen maximal diskriminering utifrån sin personliga och i mina ögon fullständigt världsfrånvända teologiska tolkning av rätt och fel.

"Homovigslar"?

Debatten om förslaget om ändrat äktenskapsbalk är sorgligt hätsk från sina håll. Självgod, inskränkt, småaktigt och (makt)fullkomlig. Det är riktigt tråkigt att höra och läsa, men inte helt oväntad. Det finns folk till allt... Ser ingen mening med att ta åt mig. Blir hellre glad åt ljuspunkterna.

Själva förslaget är ett jättekliv i rätt riktning. Så många som sagt så mycket om detta så jag hänvisar vidare till DN och SvD som informationskällor.

Att staten går ett steg längre än kyrkan är helt rätt. De två bör hållas åtskilda. Och det är som bekant inte alltid så enkelt, så det är okej om båda förbehåller sig en aning. Jag kan iaf ta det.

I teorin så borde ju inte kyrkan bestämma hur staten ska förhålla sig lagstiftande frågor eller staten hur kyrkan ska förhålla sig i teologiska frågor. Men om man av tradition delegerat myndighetsverkande till kyrkan eller som det också kan ses, givit legal kraft i något kyrkan av tradition pysslat med så är det inte så konstigt att det blir knepigt ibland.

Så jag tycker det är bra att enskilda präster ges utrymme att inte gå emot sin övertygelse. Och handen på hjärtat, skulle du vilja du bli vigd av nån som inte vill viga dig? (Det tar jag inte som en förolämpning på samma sätt som cancersvulsthärdsmältan. Respekt tack.)

Samtidigt tycker jag det är högst osmakligt med utspel i stil med att eftersom Patrik Präst inte vill viga homosarna så agiterar han med allt han kan för att då borde ingen präst viga homosar.

Eller eftersom ledaren för en viss norrlandstidning inte kan få in det i sitt huvud hur eller att en homosexuell relation skulle kunna vara likställd en hetrodito, så måste han (i tidningen) ösa galla över att homosexuella förväntar sig några som helst rättigheter utöver att, ungefär, inte bli stenade.

Det allra viktigaste med den föreslagna nya äktenskapsbalken är tycker då jag, att det juridiskt sätt inte är görs skillnad på rättigheter och skyldigheter för ett vigt par. Äntligen par som par! Det är deras/vårt val. Det borde vara självklart och jag hoppas det blir allt mer självklart, tänker inte gå in på alla argument för.

Det som spelar någon roll är att människor tillåts vara, tillåts välja och därefter inte diskrimineras för att de är som de är eller sina tillåtna val.

Bara genom att inte diskrimerna icke-olikkönade par med separata lagar så visar man till fullo att man det inte är skillnad på folk och folk. Inte mäta med olika mått hur mycket värda olika människors relationer är. Och där är det helt rätt att staten höjer sin ambitionsnivå ordentligt!


Fotnot, lite bibelcitat:
"Du skall inte ha dubbla vikter i påsen, större och mindre.
Du skall inte ha dubbla mått i huset, större och mindre."
Dessutom finns det mycket beaktningsvärt i bibeln om kärlekens suveränitet och att inte vålla sin nästa något ont... Men vad man kan se med alltihop, det är mitt personlig pussel...)


Andra bloggar om: Homosexualitet, Svenska Kyrkan, hbt, vigsel, äktenskapsbalken