Trötta argument från gamla män (och kvinnor)

Jag antar att inte många missat debattartikeln i dn signerad Thorbjörn Fälldin, Alf Svensson, Ingegerd Troedsson m. fl. Bevara äktenskapet mellan man och kvinna. Varför? Barnen. Biologi. Det ska vara som det alltid har varit. För att det alltid varit så.

Ponera att det var rätt längesedan äktenskapet var en kristen samlevnadsritutal, numera är det ett gemensamt beslut av att säkerställa juridiska rättigheter och skyldigheter, främst för de som gifter sig men också för barnen. För barn kommer till världen oavsett vilken liv föräldrarna lever. Och jag kan inte tänka mig att barnen med samkönade föräldrar skulle må sämre av att ha juridiska hållhakar på sina föräldrar. Sådant som man kan systematisera inom exempelvis äktenskapet. För det är mer än bara äktenskapet som skulle behöva uppdateras, och jag vet att jag byter ämne men det var inte jag som slängde in would somebody please think about the children. För trots de bästa intentioner så kan det bli riktigt rörigt. Vilket förstås också är sant i de flesta situationer med separerande föräldrar. Det här senare fallet hade jag egentligen tänkt lägga ut texten lite mer om. Lägg gärna in förslag i kommentarerna på hur du reflekterar över vad som vore bäst för alla, också barnen.

Detaljerna i Alf och Co's debattattikeln har granskats i otroligt många bloggar så jag tänkte inte gå in på detaljerna utan "bara" slussa vidare. Läs till exempel "Äktenskapsartikeln i dn" (Antigayretorik)

Tips: Ett svenskt hbtq forum

Se dagen vakna-bloggaren Nina har startat ett svenskt hbtq-forum. Hon tyckte att det saknades ett forum för "åsiktsutbyten, diskussioner och allmänt svammel" som vänder sig till hbtq-människor och gjorde därför slag i saken och styrde upp. Ännu så länge är medlemsantalet begränsat, nystartat som sagt men joinar man så blir det fler...

Tack för kommentarerna

Stormen tipsade om Anatonia som mycket riktigt verkar vara en film som inte alla sett en massa gånger, hehe, jag har i vilket fall inte sett den överhuvudtaget.

Anna tipsade om mycket bra, Aimee and Jaguar och Desert Hearts. Den första är en emotionellt sett smått explosiv film som utspelar sig i tidigt 40-tals Tyskland och den andra någon slags klassisk flatfilm från Australien. Lost and Delirious behöver väl knappt en introduktion men det var via den filmen som jag fick upp ögonen/öronen för eminenta Meshell Ndegeocello då hennes låt Beautiful ljuder i en väl vald filmscen. D.E.B.S gillar jag med, underhållande trots vissa brister i story, jag vet inte om det bara är jag men känslan från den filmen associerar jag med en lågbudgetvariant av Charlie's Angels. Fremde Haut och Red Doors har jag inte sett ännu, antagligen för att jag inte hört talas om dem. Go Fish däremot snackas det ju om lite då och då. Den må vara kult men jag hade helst inte sett den över huvud taget, blev mest bara irriterad över dess uselhet. Fast det är klart att jag inte tänker hindra någon från att se den...

Rebecka tipsade om The Incredibly True Adventure of Two Girls in Love. som jag minns som helt ok och söt. Finns ett gäng filmer med löst liknande plot och varierande upplösningar som My summer of Love, eventuellt Thirteen, Heavenly Creatures med en ung Kate Winslet, All Over Me med Leisha Hailey (Alice / L Word) i en rosahårig biroll och så vidare.

Slacker kom med tipset om Sugar Rush, brittisk serie vilket låter intressant då det annars är dåligt med serier utöver miniserierna av Sarah Water's romaner fingersmith och tipping the velvet. vilka ärligt talat inte föll mig i smaken. Problemet kanske ligger i att jag inte läst böckerna.

Queerfilm

Nu då våren på allvar står för dörren är det snart dax att ge DVD-spelaren en halvårsvila och plocka fram grillen ur förrådet. Men inte riktigt än, i vilket fall inte här där snön fortfarande ligger vit på norrslutningarna. Så jag tänkte prata film medan det ännu är tid.

Vilken är egentligen den ultimata queerfilmen? Den vackraste, den mest insiktsrika, den mest deprimerande eller kanske den mest oförutsägbara. Om man frågar folk efter deras favoritfilm alla kategorier får man antagligen fler svar än antal människor man frågat. Och det är lurigt med hur man ska betygsätta banbrytarna och kultfilmerna. Men tillbaks till den brokiga kategorin flatfilm, det är inte helt sällan de man snubblar över (eller luskar reda på) är fruktat B-ig. Ska det va så, hehe. Det är inte säkert att bara för budgeten varit begränsad så blir filmen dålig. Då kan man kalla det independentfilm med hjärta och själ.

Några stycken filmer...

High Art. Drama. Vacker och berörande.

Saving Face Romantiskt komedi, en hatälske genre men denna funkar. Man har trevligt då man ser den här.

Boys Don't Cry. Värd att tipsas om många gånger. Det är en film som fastnar och dröjer sig kvar länge i tankarna. För skådespelarprestationerna och det underbara soundtracket.

Kissing Jessica Stein. För den roliga dialogen och det fantastiska soundtracket.

Jessica: Is that Barry White?
(det sjunger/mullrar): I'm Gonna Love You Just a Little More i bakgrunden
Helen: Nooooooo!

But I'm a cheerleader: Lågbudget men befriande cynisk och riktigt rolig.

Its in the water: Ytterligare en komedi som jag tycker funkar.

Fire: Indiskt drama. Fin film.

Butterfly (Hu die): Drama. Hong-kong.

Har ni några rekommendationer kanske? (Gärna asiatisk film!)


Andra bloggar om: filmtips, queerfilm, flatfilm

Sveriges nya queerstore

Det kom ett mejl och om man ber snällt är inte jag den som är den. Många fina saker i många fina färger kan man hitta i en nystartad e-butik som heter Aqua Iris. Mejlet var alltså från Mirjam och Fanny och lyder som följer...

Hej!

Vi är två tjejer som nyligen startade företaget AGUA IRIS. Vi säljer Unika BI & Regnbågssmycken. Det finns alldeles för lite sånt i Sverige, egentligen är det väl bara QX, och de har mest samma saker som går att köpa i alla andra regnbågs-pyl-shopper runt om i världen. Vi vill skapa en motpol med nya grejer till bra priser, så att alla har råd. Vårt mål är att vi alla HBT-människor ska våga visa vilka vi är. Att lyfta fram regnbågsflaggan och BI flaggan så att vi verkligen syns. Vist e det kanske drömmen att ingen ska behöva snacka om vilka de blir kära i jämt, utan det ska vara lika normalt att vara gay som hetero. Så är det ju inte idag och många går omkring och är alldeles för ensamma i sina tankar o känslor. Därför är det så härligt att träffa folk på stan som verkligen vågar visa vem de är. Som bär regnbågsflaggan med stolthet, eller håller hand med sin älskade.

Det är svårt att nå alla andra som inte bor i Sthlm där vi själva bor. Här kan vi sätta upp reklam men det är kanske egentligen inte här vi behövs som mest, utan ute i landet. Där det inte är lika vanligt med HBT-människor som vågar visa vilka de är. Kanske vågar inte Anna i Dala Floda stoltsera med sin regnbågsflagga men bara känslan av att ha den hemma kan ge massor med styrka. Det är så vi känner det, vi vill ge styrka till alla att våga visa vem de är. Och känna stolthet.

Vi kan berätta lite om oss själva. Vi är Mirjam & Fanny Cameron. Vi gifte oss januari 2006 och hela idén startade när vi var på vår bröllopsresa jorden runt. Vi hittade på vägen vävda band i regnbågsfärgerna, tygmärken, stenhängen, och pärlor i massor. Vi e väldigt pyssliga och idén var född. Vi är 22 och 25 år och bor med vår katt och motorcykel i Sthlm och är väl som de flesta andra flatpar. Fanny pluggar till bland annat idrottslärare och Mirjam jobbar som designer/fritidsledare på en ungdomsgård i Solna. Vi skulle bli underbart glada om ni alla berätta om oss, inte bara för vår egen skull utan faktiskt för att vi vill inspirera andra.

Mirjam & Fanny Cameron

Jag vill önska dem lycka till och ni kan alltså gärna kolla in queerstoren på aguairis.se

Garrottering

Att det finns folk till allt visste vi redan. Jag misstänker att de flesta av er i sinom tid upptäcker vad för nytt QX-redaktionen har att förmedla. Jag har precis hittat artikeln om att en italiensk politiker vill avrätta homosexuella och att han dessutom specifierat hur. Inte så mycket mer att säga om det än suck. Beklämmande.

Det som som hastigast fångar mitt intresse är att han föreslår garrottering. Latjo ord. Undrar vad det betyder... Enligt wikipedia är garrottering också kallat strypjärn eller stryp stock. Alltså verkligen inte en latjo företelse utan dessvärre obehaligt bara att läsa om, det är ett utstuderat plågsamt sätt att ta folk av daga. Förlegat och lagt till historien är det också, försvann med en fallen diktatur (den spanska). Man skulle man önska att även idéer av det slaget som nämde politikers också kunde göras, avskrivas som förlegat och som en historisk grymhet.

Hittat en ny widget

Bra eller dåligt? Jag har lagt in alla (*) bloggar. Till det bra hör att man i den allt längre listan ser vad som dykt upp senast kompett med nya inläggets titel. Till det sämre hör att RSS-flöden inte är ofelbara, ibland löper de amok och ibland funkar de inte alls.