Fler bloggar

Ta en titt på de nytillagda bloggarna i länklistan:

Antirasistisk Feminism-Brigaden

Det ligger i luften

SERA

So jealous

Uppsala Pride

Har jag slarvat bort din länk så säg gärna till igen...

Notis från grannlandet i väst

Det är med konstant dåligt samvete jag kontrollerar e-posten till denna blogg. För jag bloggar ju mer sporadiskt än vad min morfar skulle ha klarat av, om han nu bloggat.

Men nu har det dykt upp ett intressant utspel i norge från ett (skrämmande stort) oppositionsparti: Fremskrittspartiet, FRP. För er som är obekanta med norska partier kan man förklara dem lite som det dåliga med folkpartiet och på steroider. (Inte illa menat mot folkpartiet). Konservativ-liberalerna i FRP har i dagarna innan "Skeive Dager" sparkades igång i Oslo förra helgen klarat av att bascha ut mot "halvnakne homodansere" i huvudstadens gator (se dagbladet).

Nu är det här bara några stämmor inom ett parti som höjer rösten, antagligen för att dra till sig (extrem)kristna väljare till höstens val men det ger mig ändå obehagliga vibbar till nordöstliga eu-ländernas krassa hållningar och religösa meningar som hej vilt appliceras när det stiftas lagar. Ack ja. Det får stå för dem (FRP), orkar inte argumentera med folk som saknar både öron och något påverkbart mellan dem. När det gäller mer allvarliga saker får man bara bita ihop och försöka göra vad man kan.

Och jo, det är denna vecka som det bjuds upp till festival mitt i Oslo. Pride festivalen bär namnet skeive dager. Den som saknar planer för helgen skulle ju kunna hoppa på tåget (rekommenderas starkt framför buss/bil) och få med sig finalen inklusive paraden på lördag. Det är inte lika stort som i Stockholm men festivalen är i växt och jag har haft det formidabelt då jag vart där. Högkvalitativ underhållning och god stämning. Ses där? :)

Det har varit en lång vinter...

Nu tittar jag fram ur mitt ide och upptäcker att jag fått fantastiskt många hänvändelser om bloggar som vill nå publik. Jag får ta och skämmas över att jag inte har fixat på länge men ni får ta och titta in nytillskotten på listan. Nu då det snart är påsk och man förhoppningsvis har oceaner av tid (inte alla av oss åker väl iväg på ett jetplan).

Senast tillagda är:

andra sidan: http://lookedup.blogspot.com/
miss pattie: http://misspattie.blogspot.com/
geri: http://vilkenspicegirlvardu.blogspot.com/
scandalously queer: http://scandalouslyqueer.blogspot.com/
fem flator fantiserar: http://5flator.blogspot.com/
when all is said and done: http://allsaidanddone.blogg.se/
it's exhausting to be fabulous: http://itsexhaustingtobefabulous.blogspot.com/
arnheimer: http://arnham.blogspot.com/
lez on screen: http://www.lezonscreen.blogspot.com/
l'amour est partout où tu regardes: http://www.paintmeaheaven.blogspot.com/

Har jag slarvat bort någon som sagt ifrån så säg gärna till igen.

Är gräset är grönare på andra planhalvan

Den nya gästbloggaren heter Manuela, är 27 år och en av författarna till boken 'Är du med i gaymet?'. Hon frilansar som krönikör åt hanky.se, marilyn.nu och Queerportalen.se. Hon är även toppbloggare på hanky: Den där Manuela.

Här följer hennes inlägg.


Jag kan inte ens räkna alla de gånger mina heterosexuella vänner med en trött suck önskat att de också spelade på vår planhalva. De har någon märklig bild av hur lätt allting skulle bli då. Man skulle shoppa, måla varandras naglar och prata hela dagarna med någon som faktiskt förstår. Visst, jag är helt nöjd med att vara flata, men verkligheten ser ju oftast inte ut så.

Sätt upp en kamera hemma hos mig och min flickvän när vi synkar vår pms och jag lovar att ingen längre önskar att de var flator. Inte ens nagellacksmålandet är charmigt, vilket i och för sig kan bero på att min flickvän brukar fälla kommentarer som ”Det ser ut som en 3-åring har målat dina naglar” och ”Du kunde väl inte ens måla innanför strecken i dina målarböcker när du var liten?”, när jag nyss målat naglarna.

När hon har tagit den sista tampongen eller slarvat bort kajalpennan så skickar man en avundsjuk tanke till alla heterosexuella tjejer som i alla fall får ha sina prylar i fred. Självklart överväger fördelarna, men det är knappast ett ständigt hallelujamoment att vara flata!

Några tankar

Vad hjälper det en dödsdömd man eller kvinna om mitt hjärta blöder för dem, om jag inget konkret gör för att komma han eller henne till undsättning. *

På vilket sätt är min förhoppning att få leva ett gott liv på samma vilkor som alla andra, en större skymf mot den dödsdömde mannen ifall jag har synpunkter på triviala personliga problem (vilka inte speciellt ologiskt råkar vara lite mer viktiga för mig än många andra).

Ja perspektiv är bra. Det ena är monumentalt mer kritiskt än det andra. Men till skillnad från Björk är jag inte min egna arme, inget korståg, inte väloljad propaganda maskin. Jag är en individ, förvisso inte så bara. (Även om det bara kan stå för mig, intyganden om att jag kanske eller kanske inte gör så gott jag kan.)

Men om det är hyckeri att vara upptatt om det som i ett större sammanhang bara är ett litet problem så är det inte speciellt mycket här i världen som det inte är hyckleri att engagera sig i. Ställ bensinpris mot globala miljöproblem. Ställ för låga bidrag till bönderna så det inte kan leva av jordbruket mot landsomfattande missväxt. Ställ lite väl hög ränta på huslånet mot ett helt land som riskerar att gå i konkurs.

Det blir bara för dumt, är min åsikt.

Skulle vi inte kunna summera att jo absolut, vi har det stort sett oförskämt bra. Med "vi" skulle jag kunna definiera utifrån skalor av ej fattigdom (99.05% av europa) eller rättsäkerhet (svårare att sätta siffror på).
Men poängen är att det är en smula förmätet att kalla det hyckleri det att man bevakar sånt som ur ens egets perspektiv är relevant om än inte helt kritiskt.

Det är inte fel att behålla ett fokus på vad som händer i världen men va fan, det är avgrundsdjup mellan hur jag skulle vilja det såg ut och hur det verkligen ser ut. Inte mycket jag kan göra spelar speciellt stor roll. Hypotesen min är att man kan hycklare kan kalla alla som inte offrar inte mer än att det inget kostar.

Vilar det kollektiva ansvaret för all världens problem olika tyngt på olika grupperingar? Är det mer fel av en svart man att inte aktivt arbeta mot rasism.

Är det hyckleri att tycka att rätt borde vara rätt, ifall det fel man skulle vilja se upprättat är mindre än andra problem... Inte speciellt många problem skulle kunna fixas till isåfall på en årsbasis, eftersom det är de stora problemen som tar längst tid och arbete att lösa. Vad hände med många bäckar små?

---

Detta var ett par tankar som formulerade sig i huvudet efter att ha läst detta hos 357, honey som jag för i övrig får intrycket av, har många vettiga värderingar och skriver en intressant blogg.

---

* Och de fakto, det hjälper föga med vackra ord eller sinnrik argumentation. Vems hjärta som blöder eller inte, det vet bara den enskilde men det är också ganska så irrelevant i och med att det inte gör vare sig till eller från för den stackare som är dödsdömd.

Kollektivt hyckleri skulle kunna diagnostiseras på hela västvärlden om vi vill generalisera. Så om man missbrukar tillfället blir det till en fråga om vem vill du hänga ut idag?

Om man tänker lite mer konstruktivt så gör man det lilla man kan och slutar att peka finger, sägandes "jag gör i alla mer än ni, så det så"!

Med ett ben i varje värld

Eftersom jag inte visste hur jag skulle skriva ett inlägg med mina tankar på bästa sätt denna gången, så har jag bara låtit mina tankar föras till tangentbordet utan att tänka!

Det känns som om tiden är inne. För att bestämma mig om jag ska gå hela vägen med min läggning. Jag står med ena benet i varje värld just nu, men hur lång tid kan det fortsätta?
Jag håller mig för mig själv mer och mer. För att mina föräldrar inte ska märka. Men hur länge orkar jag hålla på så? Detta måste ta slut!
Men jag vet att jag inte kan berätta för dom, aldrig. Och jag vet inte om jag verkligen orkar
bryta kontakten med min familj igen. Det känns om jag står ensam med mina tankar, även om mina vänner försöker stötta mig och säger att det enda jag kan göra är att dra där ifrån.
Men det är ingen som förstår att jag inte vågar, det är ändå min familj. Jag kan inte vara så egoistisk och bara lämna dom, eller kan jag? Jag hatar att jag är flata samtidigt som jag älskar det. Jag vill kunna gå hand i hand med min framtida flickvän, jag vill kunna ta med henne hem till mina föräldrar och visa upp henne stolt, jag skulle vilja ta med henne på nästa släktträff och presentera henne glatt för alla – Detta är… Min flickvän! Vad skulle hända då?
Jag är rädd för det val jag snart måste göra samtidigt som min styrka börjar sjunka!
Orkar jag?
Jag önskar att jag inte vore flata, jag önskar jag kunde vara som dom, troende muslim och gifta mig med en kille och få ett halvt dussin barn.

"Anonym"

En lördagskväll på Gretas

Hej alla hetro, gays, bi, trans, unga som gamla!

Jag var på Gretas en lördagkväll/natt för inte så längesen. Det var första gången på ganska lång tid jag var där. Jag gick in med självsäkra steg med min nära vän som är hetro. Lite små berusade så kände jag att nu jävlar ska jag hitta hon med stort H. Hon som får min värd att gunga, hon som får mig å le, hon som gör att det känns möjligt att gå ner till ica osminkad med gamla slitna jeans och linne för att så länge hon är vid min sida så känns det bra. Vart ska jag annas hitta min jämlike om inte på Gretas? Jag som flata som lever ett väldigt hetrosexuellt liv med hetrosexuella kompisar och hetrosexuellnorm inom familjen, vart ska jag hitta henne? Har ju väldigt få gay kompisar, så matchmaking är pasé för min del. Jag har dock alltid tyckt att Gretas = köttmarknad. Där är man för att ragga, one night stand men inget mer. Leka rövare för en kväll!
Men just den kvällen, bestämde jag mig för att nu jävlar så ska jag hitta henne!

Med varsin öl i handen så blickade min blick runt, medans jag tänkte:
- Nej, hon var inte min typ.
- Nej, hon var för lång.
- Nej, hon var för kort.
- Nej, hon är blond.
- Nej, hon är mörkhårig.

Vi gick mot dansgolvet och dansade loss, när Dj´n bytte till en dålig låt så gick vi ut för att röka. Min kompis var lite små deppig, så jag frågade varför är det så? Jo, hon som hetro tycker att det är väldigt svårt att hitta Han, som får hennes värld att gunga. Hon tyckte att det var lättare för oss gay att hitta någon. Hetrosexuella har tusen olika ställen att gå på, för att leta. Jag som homosexuell har knappt ett ställe. Jag vet vart jag ska vara för att träffa henne. Just då insåg jag att det är aldrig säkert vare sig man är hetro, hbt, ung eller gamal att man träffar någon. Man vet aldrig när sker! Vare sig man är på Mc Donalds, statoil, rockbaren eller på Gretas. När det sker så sker det.
Jag lyckas alltid tänka emot mig själv och att det verkar lättare och bli kär osv för alla andra.
Alla andra har lyckats både få sitt hjärta krossat och krossa någon annans. Jag har fått mitt hjärta krossat, av Hon! Men sen var det stopp. Sen så var jag å lekte rövare varje kväll istället. Nu då? Nu när jag väl vill bli kär, och känna lyckan då inträffar det inte!
Får man bara x antal chanser att bli kär? Jag vet inte! Men jag har iaf bestämt mig att nu ska jag sluta leta under varje sten, jag ska låta kärleken komma till mig! Och jag ska få gå till Ica osminkad med hennes hand i min!

Åh, nej jag hittade inte Henne på Gretas den kvällen! Istället åkte jag hem till min kompis och kröp ner under hennes täcke och somna efter tre sekunder! (Inte så konstigt kanske, eftersom jag verkar rata alla. Dumt nog!)

"Anonym"